Fredrik firar nyår med Jan Malmsjö.

Året är 2004. Jag är 25 år. Klockan är strax vid midnatt. Efter en hektisk dag med pulkåkning, hälsa på bekanta och allmänt familjemys så ligger mamma Fridah och Felix och ZzZz sött medan pappa Fredrik firar vidare på egen hand.

Med kameran i högsta hugg (den som max kunde fånga 10 sekunders filmklipp) filmar jag raketer som smäller, folk som kramar om varandra på gården utanför och allas vår Jan Malmsjö som firar in det nya året.



Saknar jag det här?

Röda fingrar.

Jag skulle ta hand om Annes blomma under hennes ledighet. Det gick sisådär. Den ser rätt så bekymrad och död ut. Jag gav den kärlek. Jag gav den vatten. Hur kunde det sluta så illa ändå?!?

Självkritisk Fredrik.

Provrörsfylla.

Är den bästa fyllan?

Låt Fredrik komma in.

Vi såg den uppmärksammade och kritikerrosade svenska filmen "Låt den rätte komma in" igår, och jag blev imponerad, berörd och glad över att det fortfarande finns ett hopp för svensk film (efter några tunga år).

Vill lyfta fram skådespeleriet, stämningen och framförallt fotot som är underbart. Allt ifrån (ovanligt) närgångna bilder som visa känslor mer tydligt än vad de vanligtvis lyckas fånga på film till de stillsamma och utdragna panoreringarna.

Intressant också att se en svensk film med bra specialeffekter (bortsett från "attackerad av katter"-scenen som känns lite väl plastig och påklistrad).

Hittade den underbara slutscenen på YouTube, och vill såklart dela med mig av den till er. Dock rekommenderar jag att ni först ser filmen. Spoiler alert med andra ord!

Gubben i buren.

Känner mig som en turist som står på ett Zoo och spanar in de vilda djuren, tar kort och tisslar och tasslar, skrattar och pekar. Frånsett då att detta är Piteå, jag står i mitt köksfönster och ser hur en äldre herre under 10 minuter försökt ta sig över snövallen för att nå en burk som ligger en bit in.



Det här är ett rätt elakt inlägg när jag tänker efter. Jag kanske borde ha hjälpt till? Äh! Världen är elak, jag faller lätt för grupptryck, det var så här det fick bli!

Ensamstående Fredrik.

Det har varit ett par tuffa dagar för Fredrik och hans enmansgäng.

Under söndagen när vi var och firade världens finaste och sötaste Tuva (på hennes 3-årsdag)
så fick Felix helt plötsligt feber. Från att ha varit världens piggaste lilla grabb så blev han på bara några sekunder en soffliggande liten parvel (tillsammans med sin pappa som hade "feber" efter lördagens vuxenkalas).

Mot kvällen eskalerade det hela, febern ökade och fick sällskap av en elak hosta. Varpå kvällens aktivitet för Felix bestod av att hosta, hosta och hosta och för pappan att sitta brevid och stryka panna och trösta den lille och tala elakt om alla elaka baciller med en betryggande "det blir snart bättre"-röst.

En pappa har inte alltid rätt. Under måndagen blev precis allt värre. Febern ökade (ca 40 grader) och hostan gjorde att Felix lät som en Exorcist-påverkad Linda Blair. Mindre trevligt med andra ord. Mitt i allt detta elända blev jag då tvungen att ta med min utslagne kämpe till Furunäsets vårdcentral (man hade visst tagit julledigt på annat håll) och där fick vi vänta på hjälp i en längre evighet och Felix grät, grät, och grät.

Till slut kom farbror doktor och berättade att Felix hade fått besök av krupphosta, varpå det blev behandling med kortisontabletter samt att han fick inhalera adrenalin för att minska på hostan. Som present för att han varit så duktig så fick han en ful gul plastgroda. Jag fick inget alls. Jag blev förbannad, suckade högt och sedan bar det av till närmaste apotek för att hämta ut mirakelkuren Mollipect (hostmedicin).

Ibland är det kul att stå i kö. Det är sällan, men t.ex. när man ska ut på krogen och pratar med roligt folk och glömmer bort tiden och livet och allt som är tråkigt. Apoteket är inte lika med krogen, och med en bunt sjuklingar som snörvlar, hostar och är allmänt jävliga så var de 45 minuter jag fick vänta i kön ett rent jävla helvete. Då ska det tilläggas att Felix vid detta tillfälle satt kvar i bilen och väntade eftersom att det visar sig att jag är ensamstående och då är man visst själv som måste lösa alla sådana här svårigheter.

Nåväl. Vi hoppar raskt till tisdagen, dagen då allt skulle ordna sig. Trodde jag alltså. Jag hade fel, vilket jag bevisligen haft ganska så ofta de senaste dagarna. Hoppas och tror (och vet) att det är en isolerad förteelse.

Dagen började på topp, med en pigg och extremt snacksalig liten Felix. Men efter middag så gick vi från toppen till botten (igen), febern rusade tillbaks, hostan var värre än någonsin och nu hade han dessutom ett öra som smärtade rejält (som pricken över det magiska i:et).

Felix grät och ville vara med sin mamma, varpå det slutade med att pappa, mamma och son begav sig till akuten. Där var det i det närmsta samma episod som vid tidigare besök på vårdcentralen, varpå jag inte drar detaljerna en gång till. Det visade sig i alla fall att han inte hade öroninflammation...än. Men att det var ett rejält ökat tryck i hans öra.

Natten (mot idag) blev en rejält stökig och jobbig natt. Felix låg och grät och grät och grät och det var inte helt lätt att vara pappa Fredrik i det läget. Felix önskade sig gång på gång att jag och hans mamma skulle vara tillsammans igen så att han kunde få mysa och få tröst av oss samtidigt, och en massa annat sånt där som gör att man inte känner sig som världens bästa pappa.

Men, nu är julafton här och Felix mår (peppar, peppar, ta i trä) bättre. Han har fått öppna fler julklappar och är på ett riktigt bra humör. Om ett tag ska han bege sig till sin mamma för att fira jul och nyår med dom. Varpå jag ska ta och försöka återhämta mig efter dessa jobbiga dagar.

Ibland är det inte helt enkelt att vara en ensamstående Fredrik.

God Jul Fredrik önskar Fredrik.

Fredrik + MagicBullet (Melissa MultiMixer) = sant!

Sammanfattar mig som person ganska bra.

"... Jag fattade allt och ingenting..."

Markus Krunegård / Jag är en vampyr

Nordpolen.

Nordpolen / Vem har sagt

Först på plats.

"20 fribiljetter till Thank God Its X-Mas på Piteå Stadshotell i helgen utdelas till de 20 första som visar detta SMS på hemmakväll i Piteå. Info: www.pdol.se"

En (rask) promenad senare så var jag en stolt ägare av en fribiljett. Yihaaa babes!

Jag saknar min söta lilla pepparkaksgubbe.

Felix, 8 månader gammal, Julen 2003.

Det är inte bara något man säger. Tiden går alldeles för fort.

Hej då Aditro.

Allmänt vettig? Check!
Uthållig? Check!
Talar bra svenska? Check!

Det här är jobbet jag letat efter hela tiden, utan att direkt veta om det. Med en (eventuell) månadsinkomst på mellan 16 - 20 000 kr kan jag lätt bli kung i Piteå. Då kan jag kanske börja hänga med OMY-gänget och bli populär på riktigt.

The face of pure evil.

Jag har trampat på många legogubbar under mina dagar. Det hör till rollen som pappa och det är en alltid lika smärtsam upplevelse som jag inte önskar ens min värsta fiende.

Det är en sak att trampa på vassa elaka saker vars syfte här i livet enbart är att orsaka smärta. Då kan jag acceptera smärtan och vandra (halta) vidare i livet. Men att få uppleva samma dystra smärta som en effekt av ett stökigt möte med en legogubbe, det smärtar mer i hjärta och själ än någon annanstans. Lego är något fint som symboliserar glädje och barndom, vilket inte är likställt med AjAj i foten.

Så har jag tyckt och tänkt tidigare. Nu hatar jag Lego, och allt beror på ett smärtsamt möte med följande typ.



Försökte parera situationen (efter det att jag haltat runt i lägenheten och svurit i vad som kändes en mindre evighet) genom att avlägsna huvudet från kroppen. Kändes som att leendet var än större efter det.

Jag hatar lego, och kommer att ägna resten av mitt liv åt att hata lego ännu mer och sprida elak propaganda om lego för att få alla på min sida.

Varför? Därför!

Felix är mitt uppe i en period av "Varför? Därför!"-mentalitet. Alla direkta frågor jag ställer (t.ex. Varför har du inte tagit på dig kläderna? Varför har du inte städat ditt rum än?) möts av en hånflin och ett efterföljande "Därför!". Även om jag utåt sett följer upp detta som vilken frustrerad pappa/mamma som helst gör, så ler/skrattar jag gott inombords eftersom att det hela såklart är charmigt till tusen.

Som en effekt (motreaktion) av det hela har jag anammat denna metod, och är nu i Felix ögon en ytterst jobbig (och framförallt töntig) pappa. Exempel på Felix/Fredrik dialog nedan:

- Varför tog du en godis av mig? Därför!
- Varför får inte jag spela (tv-spel)? Därför!
- Varför måste vi äta blodpudding? Därför!
- Varför är du så stark? Därför! (Obs! Denna fråga har inte ställts ännu, men antagligen kommer den snart. Jag är beredd!)

Rekommenderar användning av denna "Varför? Därför!"-mentalitet. Vill dock varna om att den är starkt beroendeframkallande. Har man väl börjat så är det svårt att sluta. Varför? Därför!

COPC.

Eller bara CP? På torsdag får jag svaret. Eller vi rättare sagt.

Nej Findus, Nej!

Tror inte ens att det här är lagligt. Det borde inte vara det. Men om det är det, så borde alla som köper produkten - och micrar julmat - få ett öde värre än döden.

Fredrik + Nina = Sant.

Jag är kär. Hon heter Nina. Ni träffar hon här:

http://www.myspace.com/ninakinert

Tack facebook, nu slipper jag leta mer.

Årets bäst formulerade annons?

Alla barnen bloggar...

...förutom Fredrik för han...kunde inte rimma?

Nä, jag kan rimma. Men ibland vill jag inte. Som exakt nu tillexempel. Hm, särskrivning eller inte på det där ordet? Ska jag orka fråga min kompis Herr Google? Nä!

Dagarna och veckorna (och åren?) bara springer iväg, och det känns som att jag jobbar mest hela tiden. Eller...rättelse, det är inte bara en känsla utan det är ett rent faktum att det faktiskt är som så. Därav att jag är frånvarande med att skriva om mitt liv. Eller jag skulle såklart kunna göra som ca 99% av alla andra som bloggar och skriva fastän jag inte har något speciellt att skriva. Att skriva "bara för att" liksom.

Till exempel (någonstans har jag skrivit rätt i alla fall...HMM, särskrivning på det ordet?!?...whatever!):

Hej. Idag tänkte jag göra en sak. Men det blev bara inte. Jag kanske gör det imorgon. Vi får se.

Tragikomiskt...

Nåväl, vad händer då i mitt (SÅ ENORMT MYCKET MER) intressanta liv då?

- Nästa vecka har jag date med en kille som heter Ironside i efternamn
- Jag ska köpa en MultiMixer (kopia av MagicBullet)
- Jag har tjuvkäkat av Felix flingor 3 dagar på raken
- Jag har fått en finne
- Jag har köpt klart alla julklappar redan nu. Alldeles själv dessutom. Eller nästan iallafall (hihi)
- Jag är skäggig-like-hell
- Jag sover väldigt bra om nätterna
- Jag lyssnar just nu allra mest på Anna Ternheim
- Jag är besatt av rispuffar
- Jag är inte besatt av power puff pinglorna
- Jag vet inte riktigt varför jag skrev meningen ovan, men antagligen fick jag den inte allt för självklara kopplingen mellan rispuffar och puff pinglor i skallen. Det händer med jämna mellanrum
- Jag stör mig extra mycket på särskrivningar just nu så jag funderar på att börja skriva ihop allting i en enda lång mening
- Nuorkarjaginteskrivanåmerutannuskajagtaochunnamiglitekvalitetstid
medmigssjälvochsepådexterhejdå

Hjälp!

Idioter! Varför finns det inga kvoter? Idioter...

Hej!

Vi är ett gäng. Vad är ni?

Jungfrudansen?

Nä! Hihihi.

Hem, ljuva hem.

Mjau!

Fredrik hjärta Berman.

Jag är kär. Det händer sällan. Men detta är sällan, och jag känner mig nervös, kallsvettig, förväntansfull, pirrig, etc. Allt på en och samma gång är visst lika med äkta kärlek (i alla fall i min värld).

Vi träffades för övrigt via Internet. Inte via de "vanliga kanalerna" som chatt, communities, facebook och sånt. Utan istället var det en enkel google-sökning. Klick och där fanns han. Berman är hans namn, och han är söt som honung.

Jag googlade efter vart jag skulle kunna inhandla en Magic Bullet, och jag fann inte bara svar på min fråga utan jag fann även kärlek (känns som att många går den vägen).

Alla har ni sett reklamen. Men har ni verkligen uppmärksammat storheten med Berman? Knappast. Nåväl, se och njut. Detta mina vänner, detta är tv-shop när det är som allra bäst.



Ok. Jag erkänner. Jag ljög. Jag är inte kär i Berman. Däremot är jag kär i Magic Bullet.

Vissa fel är mer fel än andra fel.

Metro är en fin tidskrift. Läser den alltid med ett leende på läpparna, då det är journalistik när det är som allra bäst (sämst?)! Gillade denna lilla obetydliga notis där man dagligen försöker rätta till gårdagens publicerade felaktigheter. Viss korrigering av felaktigheter borde kanske få större utrymme, eller?

Allt för Fredrik.

Jag känner mig alltid lika vuxen och osårbar när jag får mitt veckovisa nyhetsbrev från Allt för Föräldrar. Känslan är total, vuxenpoängen regnar över mig och jag hör hur min inre pubertala röst sjunger "Sing hallelujah" (feat. Dr. Alban) inom mig.

Jag läser det dock aldrig. Men jag ler, tänker på Felix, och går vidare i livet.

By the way. Anledningen till att jag inte är så aktiv på detta forum på sistone är att jag jobbar rätt intensivt just nu (as always, i och för sig), och då hinner jag varken leva eller tänka så då går bloggen miste om en massa skojigheter som händer. Men jag säger till er alla samma som jag så snällt sagt till min blogg; lev med det!

Telefonmissbrukaren Fredrik?

Nä, faktiskt helt tvärtom. När det gäller mitt socialiserande via telefon så är det enormt begränsat, och handen-på-hjärtat så är det bara en person som jag brukar ringa till och det är Thomas. När det gäller familj och släkt så är det mer av typen att jag blir uppringd med jämna mellanrum och ofta med en avslutande "du kan ju ringa någon gång, det skulle vara roligt".

Anledningen till detta är (nog) att jag är för rastlös för att prata i telefon. När jag väl pratar så kan jag inte heller sitta stil, utan jag går hela tiden omkring som en yr höna i ett hönshus. Totalt random och utan egentligt mål, men mer för att få bukt rastlöshet.

Jag är lite mer "social" när det gäller SMS, dock är det oftast textmeddelanden som doftar alkohol och som alltid balanserar på gränsen mellan total idioti och ointelligens. En gång var det faktiskt så illa att jag SMS:ade mig själv. Jag tror det var av misstag, men det finns en risk att det inte var det :)

Kontentan av det hela. Jag är helt enkelt för slö för att orka prata i telefon. Det är bara att ni lär er leva med det, såväl vänner, släkt som familj. Men du Thomas, du är ett undantag.

Karate...

...fylla? Nä, karateräkan!

Gör om, gör rätt.

Jag minns när jag arbetade som tekniknisse (läs: produktionstekniker) för några hundra år sedan (läs: för ett år sedan) och slet såväl dag som natt som allt där mitt emellan för att göra min chef tillfreds. Det var en intensiv period i mitt liv och jag minns som allra mest en händelse där jag fick en verbal bitch slap som än idag förföljer mig och som satt sina tydliga spår och format mig till den människa jag är idag.

Scenariot var som följer. Jag hade slitit under en hel dag med att ta fram ett underlag för en vidare analys av en (bla bla bla jobbsnack). Sammanfattade detta fint och formellt (as always, det är det jag kan som bäst) i ett långt mail som jag författade till min chef. Klickade på "Send"-knappen, och lutade mig sedan tillbaks. Nöjd - och framförallt lättad - kunde jag äntligen slappna av, och jag skulle just till att resa mig upp och gå på fikadate med mitt enmansgäng när jag får ett svar från min chef med följande tydliga och talande meddelande: Gör om, gör rätt. Det var allt som stod. Det stod inte vad som var rätt/fel, det stod inte tills när min chef ville ha denna uppdaterade rapport, det stod bara att jag skulle göra om allt och göra det rätt. Min värld rasade samman, och mitt liv tog slut. Typ ungefär.

Nä, denna historia har ett fint och lyckligt slut. Det visade sig (såklart) att allt stod rätt till, och att jag (as always) hade gjort ett extraordinärt arbete.

Nu har jag gått vidare, fått en ny fin position där jag själv har mandat att skicka "Gör om, gör rätt" upp och ner, och till höger och vänster. Det känns trevligt och livet är exakt så pass bra som det kan och ska vara.

The end.

Konsten att ZzZz när man inte ska ZzZz, och tvärtom.

Efter en helt fantastiskt skön och mysig dag, så anlände jag och Felix tillbaks till lägenheten vid ca 20:30 igår. Nedan en beskrivning av hur kvällen sedan fortlöpte:

ca 20:35 så börjar Fredrik och Felix spela "Lego Batman" -> ca 20:36 så ZzZz Fredrik vid spakarna

ca 21:30 så börjar Fredrik och Felix att leka med lego på Felix lekmatta -> ca 21:31 så ZzZz Fredrik på Felix lekmatta

ca 22:00 är Felix trött och vill att jag ska läsa godnattsaga -> ca 22:01 så ZzZz både Fredrik och Felix i Felix säng

ca 23:00 så vaknat Fredrik till och bestämmer sig för att gå och se på tv -> ca 23:01 ZzZz Fredrik på soffan

ca 00:00 vaknar Fredrik till och bestämmer sig för att gå och ZzZz -> ca 00:01 inser Fredrik att han är klarvaken och inte kan ZzZz

Våga vara rädd.

"Du frågar mig vad kärlek är
men jag vet inget om det där
Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå"
Kent / Våga vara rädd

Joseph Arthur.

Joseph Arthur / In the sun

Lilla Fredrik och långa Henrik.

Party, party det är vårt motto!

Fredrik läser en barnbok och börjar skratta.

Felix kollade på mig som ett stort frågetecken (?) men jag kunde inte sluta. Jag är en enkel man med enkel humor. Jag har lärt mig att leva med det.

Blacks have more fun!

Så kom dagen då det brun/gråa försvann och blev svart på heltid. Jag pratar hår och jag pratar glädje.

Jag valde färg efter glädjetillstånd på paketet och det visade sig att tjejen med helsvart hårt hade ett "I'm having the time of my life"-uttryck vilket gjorde valet tämligen enkelt för mannen (läs: lillkillen) med en - i vanliga fall - sjuklig beslutsångest.

Härnäst ska jag spara ut helskägg, stökig attityd och bli speciell på heltid...och det mina vänner, det är bara målet för veckan det.

Jag ska bli en bättre far.

Har tagit mig själv i kragen och beslutat att införa dataförbud hemmavid under de veckor då Felix är hos mig. I alla fall under de timmar då han är vaken.

Känns enormt bra, och jag känner mig redan nu som en ny människa. Otäckt ändå hur mycket tid vi människor tillbringar vid våra datorer. Usch!

Smör.

Jag är sedan urminnes tider (sedan jag var ca 13 år) en stolt motståndare till smör. Jag hatar smör. Förstår inte nyttan med smör. Har aldrig riktigt gjort det heller. Det känns som mest gult, fult, kladdigt och fettigt.

Skulle jag möta smör ensam i en mörk gränd sent en kväll/natt skulle jag antagligen säga "Hej smör, du är menlös och ingen gillar dig" (sen skulle jag direkt gå och lägga in mig själv på ett mentalsjukhus, vilket man enligt rekommendation ska göra om man börjar föra en hotfull dialog med smör).

Vi kan ta detta som bakgrund, så ska jag sedan raskt trampa vidare till varför jag då så illvilligt vill berätta om detta motstånd.

Varje tisdag så bjuds det på frukost på jobbet. Det finns mjukbröd, pålägg i form av skinka och ost samt smör. Jag blir ärligt talat rädd när jag ser hur besatta vissa människor är av smör. De gräver stora lass av denna "gula sörja" och slänger sedan ut detta på de stackars mackorna. Jag tror man har budgeterat denna frukost till ca 1 smörpaket per anställd per frukost. Det känns i alla fall som det. För att upprepa mig själv, folk är besatta av smör!

Varpå jag med detta inlägg ger ett startskott till en debatt. Eller "debatt" kanske är att ta i, men jag fördömer helt enkelt alla ni som äter smör och vill gärna se hur ni kan argumentera för varför man ska äta smör. Vad är grejen med smör?

Knattarna är snuskiga.

Fortfarande en klassiker.

Ankeborga.

Tog i dag del av det roligaste uttrycket på länge; att "Ankeborga". Vad syftar då detta till? Jo, när man kommer hem från jobbet eller skolan, klär av sig alla plagg på underkroppen och bara äger. Hihi :)

Konsten att sälja in sig själv på rätt sätt.

Om sanningen ska fram (handen-på-hjärtat) så är det inte direkt en strykande åtgång av mina visitkort. Dom ligger där i sin ask och ropar "Hallå! Se mig! Ta mig! Äg mig!" och jag matar dom med sjävförtroende ("Jag lovar, ni är bra! Även om ingen gillar er så...ni är bra!") varje dag. Men det hjälper inte, dammet lagras likt förbannat som ett elakt in-your-face konstaterande på mina små rackare.

Men, eftersom att problemlösning är mitt yrke (och mellannamn!) så satte jag raskt samman en åtgärdsplan, gjorde en fallstudie, analyserade utfallet och *ta da* ett inköp av några godisklubbor senare så hade jag implementerat en lösning på mina bekymmer.

Numera får mina godissugna kollegor per automatik med sig en del av Fredrik när sockersuget gör sig påmint ;)

Fredrik sjunger Olle Ljungström.

Eller inte jag. Men Joakim gör det, och han gör det bra. Eller inte bara bra...han gör det underbart!

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=110834500

Låt nr.2 - Nåt för dom som väntar.

Hej Algot!

http://lillealgot.blogg.se/

Världens finaste Algot! Grattis Thomas och Malin, till denna underbara lilla kille:)

Rädd, Räddare, Fredrik.

Jag är rädd för döden, Ernst Kirchsteiger, Tomtar och händelser med lyckliga slut. Men allra mest för min egna fantasi, när den klär ut sig i otäcka kläder och kastar om mina drömmar till mardrömmar. Det händer inte ofta numera, men när det väl händer...då händer det med besked!

Igår kunde jag inte ZzZz på direkten. Jag var inte pigg. Jag var inte trött. Men jag var nog mycket mittemellan för att det skulle hålla mig vaken. Vilket resulterade i att jag var just vaken ett bra tag, nog länge för att man ska börja tvivla på om man någonsin kommer att kunna somna igen. I det tillståndet är det lätt hänt att man slängs mellan verklighet och dröm några gånger, innan det att John Blund knockar en totalt.

I det tillståndet inser jag efter ett tag att någon är vid min dörr. Ja, det är helt klart någon vid min dörr. Men jag har ju låst dörren. Eller har jag det? Ja, det har jag. Men det verkar inte spela någon roll, för sen låter det som att denne "någon" låser upp dörren. Sen blir det tyst, och mitt hjärta likså. Drömmer jag? Är jag vaken? Beslutar mig för att det hela var en ovanligt otäck dröm, men garderar ändå situationen med att blunda extra hårt.

Efter ett tag är jag helt säker på att jag hör någon gå mot rummet. Eller är jag säker? Eller "drömmer jag" igen? Sen låter det igen, och igen...och ljudet kommer närmare. Sen inser jag att denne "någon" (om han/hon nu finns) nu borde stå i mitt rum. Ja, det är alldeles tyst och så är det nog. Då "vaknar jag till" och inser att jag antingen kan öppna mina ögon och undersöka saken närmre, eller helt enkelt fortsätta att blunda och försöka ignorera det hela. Jag väljer det senare alternativet och somnar genast.

Inser (såklart) så här i efterhand att allt var en onormalt otäck mardröm. Samt att jag har en väldigt livlig fantasi. På gott och ont :)

Jonathan Johansson.

Jonathan Johansson / Innan vi faller

Proffsbloggare?

Enligt bloggportalen.se så är Blondinbella den "proffsblogg" som är mest välbesökt. Så här beskriver Blondinbella (Isabella) själv sin blogg:

"Min blogg handlar helt enkelt om en 17 årig tjejs liv i Stockholms innerstad. Jag är aktiv inom MUF då jag är ledamot för MUF Norrmalm, samt driver Blondinbella AB. Blondinbella.se är Sveriges största blogg!"

Så här skulle jag vilja beskriva Blondinbellas blogg. Hon skriver med enkla ord om sin enkla vardag. Det finns inget djup i det hon skriver. Det finns inget som är intressant, roligt eller spännande i det hon skriver. När hon skriver om sin roll i MUF så handlar det sällan om politik, utan mer om sammankomster (fest) av diverse slag. Det finns ca 720384729304729374271894 bilder på Blondinbella på hennes blogg, och hon är sig identisk på samtliga av dessa bilder (ja, jag har kontrollerat det...dubbelkollat rentav).

Så här kan en typisk bloggdag se ut i Blondinbellas liv. Hon äter frukost (bild på frukosten). Hon går och tränar (bild på sig själv i träningskläder). Hon äter lunch (bild på lunchen). Hon går och köper en blus (bild på blusen). Hon äter middag (bild på middagen). Hon går hem och myser med sin pojkvän Nils (bild på Nils).

Det kanske är en hemlig bloggkod som jag inte kan uteläsa som gör att jag inte ser storheten i detta. Som en sådan där 3D-bild som fanns i tidningarna förut (bl.a. Aftonbladets söndagstidning), som bara vissa utvalda kunde se (i alla fall kändes det som så). Jag hoppas att det är som så. För är det inte så, så är ju vi alla som läser detta (ja, jag inkluderad) fullständiga idioter.

Nu har i alla fall Blondinbella besluta sig för att ta sig en paus med sitt bloggande. Men då har (såklart) hennes pojkvän Nils beslutat sig för att börja blogga. Nils är en kille från Ö-vik som bloggar om livet i Stockholm i sin blogg Storstadspojken. En blogg som på kort tid blivit väldigt populär, och klättrar snabbt upp längs med listorna på bloggportalen.se. Suck...

Så, för att göra något typ av avslut av detta inlägg. Om Blondinbellas blogg klassas som en proffsblogg, vad är då min blogg?

Hej livet.

Mår jättebra. Punkt. Jättepunkt (:

Konsten att föda upp en död dinosaurie.

Sedan ett par dagar tillbaks är jag och Felix (mest Felix) ägare av ett dinousarieägg. Vi fick det av Magdalena, och även om jag ville (och borde) fråga vart hon hade fått tag i det, så gjorde jag det inte. Naturligtvis eftersom att jag - där och då - greps av den naturliga "JAA-jag-ska-bli-pappa-till-en-dinosaurie!" känslan.

Nu har vi vattnat ägget ett par dagar. Ja, ni läste rätt...vi har "vattnat" ägget. Det verkar som att all fakta man tidigare fått fram via böcker och tv-dokumentärer visar sig vara falsk. Ett dinousarieägg behöver inte värme för att kläckas, utan istället ska man vattna det som en blomma. Ska genast logga in på wikipedia och redigera den fakta som finns om dinosaurier.

Nåväl. Tillbaks till huvudämnen. Nu under helgen har vårt dinousarieägg så sakteligen börjat att kläckas. Men till min stora sorg så verkar det som att dinosaurien är död. Den ser plastig ut och rör sig inte alls. Jag har petat lite försiktigt på den, men utan respons. Felix har petat (läst: KLÄMT) på den, men utan respons. Varpå jag konstaterat att det rör sig om en dödfödd dinosaurie.

Men Felix är i förnekelsefasen. Han vägrar erkänna att så är fallet. Han förklarar det hela med att dinosaurien Jetix (ja, han heter så) är lite trött av sig...och behöver någon dag/vecka på sig att piggna till.

Som ett led av det är Jetix nu en del av familjen Fredrik och Felix Granberg. Namnskylten utanför dörren visar nu "Välkommen till Fredrik, Felix och Jetix Granberg", han har en egen handduk i badrummet, en egen plats i soffan och en alldeles egen plats i våra hjärtan.

Tur i alla fall att jag numera slipper sova utan ett plast-svärd vid min sida i sängen. Då jag med all säkerhet vet nu att jag inte kommer att bli attackerad av en arg dinosaurie mitt i natten. Å andra sidan kan jag fortfarande bli väckt av en arg död dinosaurie. Hm...det blir att skeda vidare med plast-svärdet ett tag till.

Family Guy s07e02.

"A-well-a everybody's heard about the bird
B-b-b-bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, the bird is the word
A-well-a bird, bird, bird, well the bird is the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, well the bird is the word
A-well-a bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, well the bird is the word
A-well-a bird, bird, b-bird's the word
A-well-a don't you know about the bird?
Well, everybody knows that the bird is the word!
A-well-a bird, bird, b-bird's the word
A-well-a...

A-well-a everybody's heard about the bird
Bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird, bird, bird, b-bird's the word
A-well-a don't you know about the bird?
Well, everybody's talking about the bird!
A-well-a bird, bird, b-bird's the word
A-well-a bird...

Surfin' bird
Bbbbbbbbbbbbbbbbbb..... aaah!

Pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-
Pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow

Papa-ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Oom-oom-oom-oom-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, papa-oom-oom-oom
Oom-ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Papa-a-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, ooma-mow-mow
Papa-oom-oom-oom-oom-ooma-mow-mow
Oom-oom-oom-oom-ooma-mow-mow
Ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow
Papa-ooma-mow-mow, ooma-mow-mow
Well don't you know about the bird?
Well, everybody knows that the bird is the word!
A-well-a bird, bird, b-bird's the word

Papa-ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow"

Hahahahaha! Som jag skrattade....SOM jag skrattade! Bästa avsnittet på länge! :)

Ska man leva dubbelliv ska man åtminstone göra det med stil.

...och se till att bröllopsbilden på respektive partner inte hamnar bredvid varandra i den lokala tidningen.

Bild från dagens Piteå-Tidningen. Ett kul lika-som-bär inslag i allas vår favorittidning.

Fredrik?

Nä, men ett bra försök i alla fall Felix :)

Snickeriet.

Legendarisk dokumentär från 1993.

Jag fintade hösten.

Det ringde på telefonen häromdagen, jag lyfte luren och svarade:

- It's Fredrik, bitch.
- Hej, det är hösten, jag står utanför dörren, vad är koden?

Jag fintade den jäveln såklart och gav fel siffror. Sedan drog jag ut på stan och lekte att det fortfarande var sommar. Det tycker jag att ni också ska göra.

Hej livet.

För att göra det långa kort. Jag är en halv soffa fattigare, arg på en vit blixt, kär i ett dataprogram och tjockare än någonsin. Punkt.

Familjen nörd.

Det är vi det, and we're damn proud of it!

Vackert.

Bon Iver / The Wolves (Act I and II)

Anna Maria Espinosa.

Anna Maria Espinosa / Glowing with you

Kul att någon saknar mig i alla fall.

Vem behöver sömn?

Inte jag i alla fall. Därför är jag redan vaken, efter ca 4 timmars sömn. Planen är nu att ladda ner de senaste avsnitten av House och Fringe och ta en mysig data-tv stund med mig själv före det blir till att kila iväg på jobbet.

Jag är väldigt dålig på att sova när Felix är hos sin mamma. En av anledningarna är att jag jobbar en hel del, så min kropp vill inte riktigt slappna av.

Weird, men ack så tacksamt nu när jag har tid att njuta av tv-serier FÖRE det jag far till jobbet istället för efter. Så kan under dagen skicka små (läs: stora) spoilers till Henrik, och berätta om vad som händer i avsnitten. Hihi, vad kul!

Inte bara slösaktig, utan även en lögnare.

Ber om ursäkt, men det visar sig att jag inte alls är fattig. Jag hittade en hel rikedom alldeles just. Så ikväll blir det att fira. Oxfilé står på menyn.

Spara och Fredrik.

Kommer ni ihåg serien "Spara och Slösa" från tidningen Lyckoslanten? Antagligen inte. Hursomhelst, syftet med serien var att lära barn att ta hand och förvalta sina pengar väl. Detta illustrerades i serien av den sparsamma, präktiga Spara och den slösaktiga, köplystna Slösa. Slösa tänkte kortsiktigt och kastade bort sina pengar på nöjen och konsumtion, medan Spara istället sparade sina pengar till en framtida bra investering.

Jag är på alla tänkbara sätt Slösa just nu. Har ett brinnande behov av att kasta pengar på allt som är onödigt och tänker mig inte riktigt för. Vilket inte är bra. Inte bra alls. Planen jag har för att förändra detta beteende är att skapa en privat budgetmall. För att få en bra översikt på inkomst i relation till utgifter. Det behövs och det är veckans mål.

Eller, veckans riktiga mål är att klara mig igenom veckan - dag för dag - tills det att lönen kommer. Med enbart -13 kr på kontot så känns det som en rejäl utmaning. Sa jag att mitt namn är Slösa? :)

Luleå (del 2).

Luleå.

Jag har saknat dig Anna.

Skönt att du är tillbaka.

Konsten att vara snäll/elak på en och samma gång.

Följande scenario utspelade sig på Ekbergs konditori alldeles just.

Jag är på väg ut genom dörren - för övrigt efter att jag lunchat mig mätt på deras underbara pastasallad!!! - när jag möter en äldre kvinna/dam/tant (whatever!) som är på väg in i lokalen. Snäll som jag (naturligtvis) är så håller jag upp dörren och möts av ett tacksamt "Tack" varpå jag direkt efter släpper greppet om dörren som snabbare än snabbt smäller med rätt stor kraft rakt på den stackars tanten.

Hon överlever. Jag ber om ursäkt, och springer snabbt därifrån.

Kontentan; Ekbergs pastasallad är godare än allt annat och deras dörr är en tantfälla som får allt det trevliga hos en trevlig kille som Fredrik att verka otrevligt.

Sova-äta-jobba-äta-sova.

Det är mitt liv just nu. Punkt.

Vegetarisk paltsymfoni med keso och groddar.

Bara på paltzerian i Öjebyn mina vänner, och det smakade riktigt gott!

Farfar/Morfar-fällan (closeup).

Finns det något mer skrämmande än en otäck gammal He-Man gubbe? Tveksamt...

Farfar/Morfar-fällan.

Farfarn/Morfarn kommer snart på besök och jag, Felix och Tuva har byggt ihop en klurig liten fälla för att skrämma upp han lite.

Maskerad/Kalas.

Felix kilar iväg på maskerad/kalas, och pappa Fredrik beger sig till stan för att ta en fika och socialisera med några vänner.

Livet utan display är inte alltid enkelt. Men kärleken övervinner allt. Eller?

Jag älskar verkligen min mp3-spelare. Den är av typen Creative Zen Stone (med högtalare), och jag har tidigare skrivit ett inlägg om min kärlek till den.

Men kärleken är (som med allting annat?) komplicerad, och vi befinner oss i en svacka just nu. Anledningen är en "liten" defekthet som vi valt att inte tala speciellt mycket om eftersom att det är ett känsligt ämne; min mp3-spelare saknar display. Den finns inte. Det finns bara några knappar och ett vackert svart skal.

Tidigare har det spelar mindre roll. Jag har trixat/pillat på knapparna och det mesta har fungerat ok. Det har tagit tid att lära sig att leva och verka på detta sätt, men det är tid som jag valt att offra för kärleken oss emellan.

Men nu är jag...less. Det mesta känns jobbigt, och när jag låter någon ta del av vår kärlek och bjuder på en lyssning (eller två) och sedan får frågor som "Vad heter skivan/låten?" eller "Vilket låtnr är det?" och inte kan detta per automatik så försätts jag i en panikartad sitiuation där det inte finns några svar att ge. Mållös, med gråten i halsen, tvingas jag erkänna för mig själv att det kanske finns ett slut på denna kärlekshistoria. Jag kanske måste gå vidare...ensam.

Eller jag vet inte. Jag är förvirrad. Förrvirrad och ledsen. Hur löser man som bäst en sådan här situation utan att såra en vän. En kärlek. Min kärlek. Min Creative Zen Stone...med högtalare.

Hjälp mig.

Sadistiska danska dvärgar.

”Den syndige dvärgen” är - för att använda ett slitet men välpassande uttryck - en riktig kultfilm. Vi snackar dansk-amerikansk sexploitation från 1973 med en liten ondsint dvärg vid namn Olaf i huvudrollen. Hur skulle det inte kunna klassas som en kultfilm?

Filmen beskrivs på följande sätt:

"Hans namn är Olaf. Han driver ett slitet vandrarhem tillsammans med sin mor. Utöver sin tillverkning av leksaker, sysslar han mestadels med sadism, droger och kvinnohandel. I vindsvåningen håller han ett flertal unga kvinnor instängda och nerdrogade. Han är världens mest ondskefulla dvärg och innan solen gått ner kommer han ha snärjt ännu ett oskuldsfullt offer till sin lya av syndafördärv."

Denna film har nu i Augusti haft DVD-premiär, och för denna release har man lanserat filmen med följande fullständigt underbara tagline:

"Filmen som gav sadistiska danska dvärgar dåligt rykte! - Totalförbjuden i Sverige!"

Kontentan; Det är nog inte alltid så lätt att vara en sadistisk dansk dvärg.

HEJ GRILLAT!

Det här är exakt så jävla underbart som det ser ut att vara.

Kukkola by night.

Skåååååååååååååååål! :)

En bild på en bild på en Fredrik.

En Fredrik som njuter. En Fredrik som inte längre är i Finland. En Fredrik som är definitionen av en modemiss.

Det är ljust.

Nä, det är mörkt. Det är Finland. Jag är rädd.

HEJ HAPARANDA!

Varför är godisskålen tom Fredrik?

Tänkte försöka besvara frågan som många ställt sig efter mitt senaste inlägg med en högst avancerad illustration.



Copyright © Fredrik Granberg ;)

Patriks penis.

Jag hade ett möte med Linda, där jag förklarade hur vi i framtiden ska arbeta med rekrytering när Patrik plötsligt kikade in. Upptäckte först nu - en bra stund senare - vad han hade hittat på för bus.

Världens roligaste inköpslista?

Nja. Jag är rätt dålig på att göra listor - ännu värre på att göra inköpslistor. Någon som vet om det finns någon kurs man kan gå?

Super Fredrik Bros.

De färgade små plastringarna är egentligen kraftfulla bomber och Felix kommer att väckas av Karatepappan som hämnas efter gårdagens superhjältefight på hallmattan. Glöm allt jag sa tidigare, Felix har en grym fantasi - men fortfarande har han mycket att lära från sin pappa!

Super Felix Bros.

När Felix leker och pratar tv-spel är det svårt att göra annat än att bara sitta och lyssna och le. Hans fantasi är "one of a kind" och överträffar det mesta. Nu ska jag återgå till att bli en del av den och agera elak slutboss. Min fantasi är det för övrigt inget större fel på heller :)

Hahahahahahahahahaha!!!!!

Fick denna skickad till mig idag via ett sådant där typiskt "hej-nu-är-det-snart-helg-så-här-kommer-ett-roligt-mail-att-läsa". Underbart roligt!

Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever oftapå landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.

Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar.

Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

Fredrik (och Tuva) äter sniglar.

Smakade riktigt gott! Såväl smak som konsistensen kan liknas vid svamp. Ett plus till mitt syskonbarn Tuva - 2 år - som också smakade :)

To be continued...

Tyck synd om mig - jag är ensammast i Sverige.

Kommer hem efter andra dagen i följd med en hektisk 12 timmars arbetsdag - dessutom för dagen med enbart 4 timmars sömn i bagaget.

Lyssnar på Kent, och just när jag stiger in genom dörren och möts av en ensam tystnad så sjunger Jocke Berg "Tyck synd om mig - jag är ensammast i Sverige".

Efter ett tag inser jag att inte ens spegelbilden vill säga hej till mig, tvn står på och pratar tråkiga nyheter och det enda som håller mig sällskap är den reklam jag plockat med mig från postfacket.

Direkt efter detta bittra bemötande med besk eftersmak börjar jag fundera på om jag ska gå tillbaks till jobbet? Min kamrat och närmsta vän under dessa Felix-fria veckor. Någon som alltid finns där för mig, som ger mig kärlek, sysselsättning och surt kaffe.

Men tanken glider undan, och jag inser att 12 timmar får räcka. Reklambladen blir min vän för kvällen, och X-men 2 på tv min ljuspunkt i mörkret...

...där skulle jag kunna avsluta och sätta punkt. Men likt en vacker twist som i en film som "De misstänkta" tänker jag inte låta dig tro allt du ser (läser). Jag är glad faktiskt. Strålande glad rentav! Men allt jag skriver ovan är sant och ärligt, men det var en tanke som bara varade för en sekund eller två.

Så tyck inte synd om mig. Le och va glad med mig istället :)

Onsdag, sköna onsdag.

Men jag är lugn och städad och dricker inte en droppe. Typ...

Är det bara jag?

Eller visst känns det här lite...ehm...otäckt?

Jag saknar Malin.

Hela (blogg)världen borde sakna Malin.

Kom tillbaks nu Malin!

Malin

"Gå, prata, säga hej typ?"

Ibland är jag bra. Men ibland är jag ännu bättre.

The story of my life.

Disdialogic.

Loosegoats / For sale by owner (1995)

Oömsesidig kärlek.

Jag älskar surströmming. Surströmming hatar mig. Det är på alla sätt en komplicerad relation, men eftersom att jag är av den åsikten att kärlek övervinner hat så är det jag som går segrande ur striden.

Jag skulle kunna äta surströmming till frukost, lunch och middag. Jag skulle kunna leva på surströmming. Jag skulle kunna leva med surströmming. Jag skulle kunna bilda familj med surströmming. Jag skulle kunna resa världen runt med surströmming.

Obs! Inga fiskar kom till skada vid arbetet med denna blogg. Fiskarna på bilden har inget med texten att göra. De ställde - av egen vilja - upp på att vara med på bilden, och samtliga mår enligt uppgift bra.

För att citera Jimi...

...NU är det fest! (även om det är mörkt)