Sedan ett par dagar tillbaks är jag och Felix (mest Felix) ägare av ett dinousarieägg. Vi fick det av Magdalena, och även om jag ville (och borde) fråga vart hon hade fått tag i det, så gjorde jag det inte. Naturligtvis eftersom att jag - där och då - greps av den naturliga "JAA-jag-ska-bli-pappa-till-en-dinosaurie!" känslan.
Nu har vi vattnat ägget ett par dagar. Ja, ni läste rätt...vi har "vattnat" ägget. Det verkar som att all fakta man tidigare fått fram via böcker och tv-dokumentärer visar sig vara falsk. Ett dinousarieägg behöver inte värme för att kläckas, utan istället ska man vattna det som en blomma. Ska genast logga in på wikipedia och redigera den fakta som finns om dinosaurier.
Nåväl. Tillbaks till huvudämnen. Nu under helgen har vårt dinousarieägg så sakteligen börjat att kläckas. Men till min stora sorg så verkar det som att dinosaurien är död. Den ser plastig ut och rör sig inte alls. Jag har petat lite försiktigt på den, men utan respons. Felix har petat (läst: KLÄMT) på den, men utan respons. Varpå jag konstaterat att det rör sig om en dödfödd dinosaurie.
Men Felix är i förnekelsefasen. Han vägrar erkänna att så är fallet. Han förklarar det hela med att dinosaurien Jetix (ja, han heter så) är lite trött av sig...och behöver någon dag/vecka på sig att piggna till.
Som ett led av det är Jetix nu en del av familjen Fredrik och Felix Granberg. Namnskylten utanför dörren visar nu "Välkommen till Fredrik, Felix och Jetix Granberg", han har en egen handduk i badrummet, en egen plats i soffan och en alldeles egen plats i våra hjärtan.
Tur i alla fall att jag numera slipper sova utan ett plast-svärd vid min sida i sängen. Då jag med all säkerhet vet nu att jag inte kommer att bli attackerad av en arg dinosaurie mitt i natten. Å andra sidan kan jag fortfarande bli väckt av en arg död dinosaurie. Hm...det blir att skeda vidare med plast-svärdet ett tag till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hoppas att ni bara har bra fantasi
Ännu ett lysande inlägg signerat Fredrik! Bravo!!
Måste erkänna, det var jag som bytte ut ert ägg med mitt med en död dinosaurie i. Jag leker varje dag med er levande dino medan ni får leka med den plastiga. Tihi där fick ni :)
Nej, henke har helt fel, han vet inte nått om ägg och dinosaurier hör jag. Men för det första 1.låt inte henke komma för nära han kan skada sej 2.se alltid till att ha köttbullar under sängen inte svärd. Jag har erfarenheter av drakar så jag kan sånt här ;-)
Min mosters barn (aka mina kusiner) hade två aliens som växte upp i ett rör med vatten i. Dom hade en lampa i pannan som blinkade grönt när de mådde bra och rött när de var arga/nära döden. Alltid när jag hälsade på och ville kika på dessa aliens blinkade lampan rött, Aron (den minsta kusinen) påstod att dom inte gillade mig *snyft* Tillslut dog en av dinosaurierna, och den andra har väl slut batteri i lampan vid dehär laget.... vad min poäng är vet jag inte, antar att din berättelse om dinosaurier påminde mig om denna traumatiska upplevelse av att inte vara omtyckt??
Madelen: Hehe, känner verkligen som en traumatisk upplevelse. Du borde "blogga av dig" lite :P
Skicka en kommentar