Jag är rädd för döden, Ernst Kirchsteiger, Tomtar och händelser med lyckliga slut. Men allra mest för min egna fantasi, när den klär ut sig i otäcka kläder och kastar om mina drömmar till mardrömmar. Det händer inte ofta numera, men när det väl händer...då händer det med besked!
Igår kunde jag inte ZzZz på direkten. Jag var inte pigg. Jag var inte trött. Men jag var nog mycket mittemellan för att det skulle hålla mig vaken. Vilket resulterade i att jag var just vaken ett bra tag, nog länge för att man ska börja tvivla på om man någonsin kommer att kunna somna igen. I det tillståndet är det lätt hänt att man slängs mellan verklighet och dröm några gånger, innan det att John Blund knockar en totalt.
I det tillståndet inser jag efter ett tag att någon är vid min dörr. Ja, det är helt klart någon vid min dörr. Men jag har ju låst dörren. Eller har jag det? Ja, det har jag. Men det verkar inte spela någon roll, för sen låter det som att denne "någon" låser upp dörren. Sen blir det tyst, och mitt hjärta likså. Drömmer jag? Är jag vaken? Beslutar mig för att det hela var en ovanligt otäck dröm, men garderar ändå situationen med att blunda extra hårt.
Efter ett tag är jag helt säker på att jag hör någon gå mot rummet. Eller är jag säker? Eller "drömmer jag" igen? Sen låter det igen, och igen...och ljudet kommer närmare. Sen inser jag att denne "någon" (om han/hon nu finns) nu borde stå i mitt rum. Ja, det är alldeles tyst och så är det nog. Då "vaknar jag till" och inser att jag antingen kan öppna mina ögon och undersöka saken närmre, eller helt enkelt fortsätta att blunda och försöka ignorera det hela. Jag väljer det senare alternativet och somnar genast.
Inser (såklart) så här i efterhand att allt var en onormalt otäck mardröm. Samt att jag har en väldigt livlig fantasi. På gott och ont :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar