söndag, mars 29, 2009

Rädda Henriks namn - Död eller Levande!

Förrvirrad. Orolig. Ängslig. Känslorna är många, svaren är få. Vad har hänt med min vän Henrik?!?

Han är försvunnen sedan en tid tillbaka. Eller i alla fall hans namn. På MSN har det ersatts med någonting konstigt, någonting otäckt, någonting annorlunda. Han kallas numera Mikke där, och hela min världsbild har rubbats. Vad är det som händer egentligen?



Jag hade en gång en vän
med namn och stil och häng
men det var för länge sen
så länge sen.
Svara mig du, var är du nu?
Jag bara undrar, var är du nu?

lördag, mars 28, 2009

Where the Wild Fredriks Are.






Fantastiskt. Den blir film! Det hade jag ingen som helst aning om. HUR har jag kunnat missa det?!?

Nåväl, att det sen är Spike Jonze som regisserar, gör det hela än mer fantastiskt. Årets film 2009? Det finns en möjlighet. Jag hoppas och tror på det.

Hujedamig vad jag ser fram emot detta! :)

fredag, mars 20, 2009

The Young Drummer.




Fantastiskt filmklipp!

Min och Felix klara favorit för stunden. SOM vi skrattade första gången vi kikade på den :)

torsdag, mars 19, 2009

Mitt lejon.



Mitt 5-åriga "lejon" Felix.

Bild från lördagens avslutning av skridskoskolan.

onsdag, mars 18, 2009

"Pappa, pappa! Jag har grävt fram sommaren!"

Helgen var underbar. Jag säger det en gång till; underbar! Länge sedan jag kunde slappna av så pass, helt koppla bort jobbet och ägna all tid åt Felix. Precis så som livet ska vara.

Detta eftersom att vi under fredagen hade en slutgranskning på jobbet av allt det förändringsarbete vi utfört under föregående år. En granskning av det arbete jag ansvarar för och som slutade med ett mycket positivt utfall, vilket innebär att vi bibehåller vårt certifikat (COPC-2000 CSP standard release 4.1 - en världsledande kvalitetsstandard inom contact center branschen) och jag kan blicka framåt istället för bakåt och stressa ner några steg.

Tillbaks till den underbara helgen. Vad har vi då gjort?

- Vi har varit på den avslutande föreställningen av den skridskoskola Felix deltagit vid, där alla barnen fick klä ut sig till djur (Felix var ett lejon) och därefter framträda till tonerna från Lejonkungens titelmelodi

- Vi har varit och firat Bengt (pappas morbror - världens finaste människa) på hans 84-årsdag, och käkat fika i mängder

- Vi har lunchat & fikat på stan och trängts med enorma folkmassor (så är det att leva i Piteå...typ)

- Vi tillbringade tillsammans med pappa för- och eftermiddagen på Söndagen hos syster Terese, Peter och världens bästa Tuva & Elliot, där vi alla var ute på deras bakgård i det underbara vårvädret. Vi skottade fram en gång till deras lekstuga och till den bakomliggande lekparken, och sedan käkade vi lunch (hamburgare!) ute i solen

- Vi har hälsat på Thomas, Malin & Algot och myst rejält med Algot (med Thomas och Malin med för den delen) och Felix fick låna ett spel till Wii av Thomas (och blev hur lycklig som helst)

Framförallt så har vi - som jag inledningsvis nämnde - kunnat tillbringa mycket värdefull tid tillsammans. Vi har lekt med lego, jagat varandra med farliga plastvapen, brottats i brottarrutan (Felix matta i hans rum), dansat disco under danskulan (Lampan ovanför Felix matta - som ibland extraknäcker som dansgolv), kikat på melodifestivalen & Wipeout på TV, spelat mängder av TV-spel, etc. Det var, med facit i hand, det bästa med denna helg :)

Den skönast/finaste kommentaren under helgen kläckte Felix i samband med att han och Tuva skottade snö under söndagen (se bild nedan). En kommentar som visar på den glädje och det engagemang som man enbart kan hitta hos ett barn. Efter det att han grävt ett tag har han kommit ner så pass djupt i snön att han ser gräset börja komma fram, varpå han just säger:

"Pappa, pappa! Jag har grävt fram sommaren!"

:)

onsdag, mars 11, 2009

Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?


"Jag är född i en spökstad
där alla vet att jorden är platt
Jag växte upp i en spökstad
där torget blir ett slagfält varje natt

En dröm för dej, en dröm för oss som längtar
efter nån som håller om oss hårt
En lögn för mej, en lögn för oss som väntar
på svaret som ni aldrig kommer få
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

Jag har sålt min själ till ett bolag
som aldrig kunnat skilja rätt från fel
Jag blev kär i en spökstad
du, du, du gör mej hel

En dröm för dej, en dröm för oss som längtar
efter nån som håller om oss hårt
En lögn för mej, en lögn för oss som väntar
på svaret som ni aldrig kommer få
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

som sångerna vi hör?
som sångerna vi hör?
som sångerna vi hör?"


Kent / Spökstad

tisdag, mars 10, 2009

Det snurrar i min skalle.

Nä, mamma och pappa. Jag sitter inte här en tisdag morgon och skriver i onyktert tillstånd. Syftar snarare på mitt föregående inlägg där jag plötsligt började prata om kärlek och känslor och så.

Jag borde nog egentligen inte prata om kärlek, för man ska inte prata om sådant som man inte förstår sig på. Eller kärlek till min Felix, min familj och mina vänner kan jag förstå mig på (dock är det svårt att beskriva detta på ett sätt som gör känslan rättvis) men i övrigt känner jag mig som ett frågetecken.

Nu gör jag inte ett antagande att kärlek betyder - eller behöver betyda för den delen - samma sak för alla personer. Men beroende på tid, plats, livssituation och personlighet har vi nog alla upplevt olika (eller lika) former av kärlek.

Jag har ofta upptäckt "min" känsla av kärlek när det varit försent, när det tagit slut eller tiden inte varit rättvis mot oss helt enkelt. Antagligen har jag saknat tryggheten och/eller allt man skulle göra och uppleva tillsammans med som då passerat gränsen från framtid till dröm. Eller så har jag saknat det där som man bara inte kan förklara. Eller både och...

Fast jag vet egentligen inte. För jag förstår mig inte på det hela. En vacker dag kanske jag gör det, och då ska jag skriva en bok och blir berömd och prata om kärlek på heltid. Nu ska jag återgå till mitt mer kärlekskalla liv och prata statistik på heltid. Jippie?

söndag, mars 08, 2009

Hjärta & smärta.

Jag är en rätt stressad ungdom. Lever i en tillvaro med ständiga stressmoment (jobb 24/7, ensamstående pappa, evig beslutsångest, etc.) och många i liknande situation har i detta läge sprungit rakt in i den beryktade stressväggen. Eftersom att jag är osårbart odödlig så kan det såklart inte hända mig. Eller?

Var på ett besök på Vårdcentralen nu i slutet av veckan (eftersom att jag känt mig lite hängig och haft ett konstigt "tryck" strax under hjärtat under en tid) där man gjorde en EKG för att kontrollera hjärtrytmen. 30 minuter senare befann jag mig på akuten för vidare undersökningar, då man misstänkte att jag hade hjärthinneinflammation. Kände mig som huvudaktör i ett avsnitt av Cityakuten eller House där ett tag, vilket var spännande och otäckt på en och samma gång.

Nu visade det sig att man inte kunde hitta något speciellt fel vid detta tillfälle. Men jag ska tillbaka på en återkontroll inom kort. Summa summarum så verkar den egentliga anledningen vara att jag jobbar för mycket (trodde jag med handen på mitt överarbetade hjärta aldrig skulle inträffa). Sen har jag ett brustet ihoplimmat hjärta sen tidigare. Jag vill som tror att det kan påverka det med.

På tal om det sa jag till Fridah för någon dag sedan att jag saknar henne. Bara sådär så hörde jag mig själv säga det. Pang boom krasch liksom. Kändes inte direkt som jag att erkänna något som jag knappt visste att jag ville erkänna. Men jag gjorde det, och kände mig...lättad? Nja, jag vet inte vad jag kände, men skönt kändes det. Kanske kärlek?

Jag tror jag saknar kärlek. Framförallt tror jag att kärlek saknar mig. Det kanske är därför hjärtat håller på att ge upp...