Kommer hem efter andra dagen i följd med en hektisk 12 timmars arbetsdag - dessutom för dagen med enbart 4 timmars sömn i bagaget.
Lyssnar på Kent, och just när jag stiger in genom dörren och möts av en ensam tystnad så sjunger Jocke Berg "Tyck synd om mig - jag är ensammast i Sverige".
Efter ett tag inser jag att inte ens spegelbilden vill säga hej till mig, tvn står på och pratar tråkiga nyheter och det enda som håller mig sällskap är den reklam jag plockat med mig från postfacket.
Direkt efter detta bittra bemötande med besk eftersmak börjar jag fundera på om jag ska gå tillbaks till jobbet? Min kamrat och närmsta vän under dessa Felix-fria veckor. Någon som alltid finns där för mig, som ger mig kärlek, sysselsättning och surt kaffe.
Men tanken glider undan, och jag inser att 12 timmar får räcka. Reklambladen blir min vän för kvällen, och X-men 2 på tv min ljuspunkt i mörkret...
...där skulle jag kunna avsluta och sätta punkt. Men likt en vacker twist som i en film som "De misstänkta" tänker jag inte låta dig tro allt du ser (läser). Jag är glad faktiskt. Strålande glad rentav! Men allt jag skriver ovan är sant och ärligt, men det var en tanke som bara varade för en sekund eller två.
Så tyck inte synd om mig. Le och va glad med mig istället :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är inte ensam du finns alltid i våra tankar :)
singelvärlden lämnar spår ibland av ensamhetstankar och ibland varar dom längre stunder och ibland kortare stunder. Hos en del av oss då hetsar dom så till den grad att det kan bli jobbigt. Jag kan precis som du ha tanken och den varar inte länge. Levnadsglädje är ett bra piller och du verkar som jag vara rätt full av det :-)
Skicka en kommentar