Nä, faktiskt helt tvärtom. När det gäller mitt socialiserande via telefon så är det enormt begränsat, och handen-på-hjärtat så är det bara en person som jag brukar ringa till och det är Thomas. När det gäller familj och släkt så är det mer av typen att jag blir uppringd med jämna mellanrum och ofta med en avslutande "du kan ju ringa någon gång, det skulle vara roligt".
Anledningen till detta är (nog) att jag är för rastlös för att prata i telefon. När jag väl pratar så kan jag inte heller sitta stil, utan jag går hela tiden omkring som en yr höna i ett hönshus. Totalt random och utan egentligt mål, men mer för att få bukt rastlöshet.
Jag är lite mer "social" när det gäller SMS, dock är det oftast textmeddelanden som doftar alkohol och som alltid balanserar på gränsen mellan total idioti och ointelligens. En gång var det faktiskt så illa att jag SMS:ade mig själv. Jag tror det var av misstag, men det finns en risk att det inte var det :)
Kontentan av det hela. Jag är helt enkelt för slö för att orka prata i telefon. Det är bara att ni lär er leva med det, såväl vänner, släkt som familj. Men du Thomas, du är ett undantag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det har jag nog märkt, glöm inte mig
jag måste få göra en liten inflikning här.. Du tar nog igen lite av det pratandet på msn också befarar jag? =)
Emma
Ditt meddelande till dig själv:
"Drick inge mer"
Undra om du följde det?
Mig ringer du aldrig :S *gråt*
Ems: Korrekt, JA! :)
henke: Hehe, just ja! Var ju så jag skrev. Nä, jag följde det nog inte. Typiskt mig att bryta mina egna regler :)
Jimi: Nä, men jag har tänkt tanken. En vacker dag kanske. Håll ut!
Skicka en kommentar