Luftpiano, som det ska spelas.

”O helga Natt”, så som jag vill att den ska framföras.

[ingenting] / O helga Natt

Gud, jag har glömt vem jag var.

I fina juletider som dessa, när glädje nästan är ett krav, ska man ej förglömma att det (som så ofta) finns en baksida med det hela. Bland dessa de människor som är hemlösa, de människor som är ensamma och de människor som lever i en dålig relation. Julen är antagligen en helt annan upplevelse för dessa människor, än vad den är för de som lever tryggt, och med närhet, värme och lycka.

Denna blogg handlar inte om dessa människor. Eller deras utsatta roll i samhället. Men jag vill tona ner glädjen lite. Bara för att den ibland kan kännas lite sådär extra påklistrad och som en del av alla "måsten" under denna tid. Balans är en viktig del av livet. Ni vet gott och ont, vitt och svart, etc.

Jag gör det med en julgåva i form av texten till [Ingenting]'s fantastiska låt "Låt floden komma" från deras senaste album. Jag har lagt in en Spotify-länk i låttiteln under texten, så har ni Spotify och vill lyssna på låten så klickar ni där.

När jag lyssnade på denna låt för första gången så stannade min värld av under 10 minuter och 21 sekunder. Det är en vacker text, som kan tolkas som både sorgsen och/eller positiv (beroende på betraktare/lyssnare).

"Gud, jag har glömt vem jag var
Jag kan inte längre se klart
Alla mina drömmar har slagit in
Men allt mitt drömmande har gjort mig blind

Gud, jag har lagt all min kraft
På att få mer kontroll och större makt
Alla mina vänner har jag förlorat
Jag ångrar sakerna vi aldrig fick se

Låt floden komma
Låt den skölja över mig
Genom mitt hjärta
Och hela min själ

Gud, jag har glömt vem jag var
Jag kan inte längre gå rakt
Alla mina löften har jag brutit
Alla känslor har jag förskjutit

Låt floden komma
Låt den skölja över mig
Genom mitt hjärta
Och hela min själ
Låt floden komma
Låt den forsa in i mig
Över min smärta
Och synderna jag bär

Gud, jag har glömt vart jag ska
Jag vill springa rakt in i dina andetag
Så att jag känner
Jorden och Himelen
I mina lungor och i mina händer

Låt floden komma
Låt den skölja över mig
Genom mitt hjärta
Och hela min själ
Låt floden komma
Låt den forsa in i mig
Över min smärta
Och synderna jag bär

Låt floden komma
Låt den skölja över mig
Genom mitt hjärta
Hela min själ
Låt floden komma
Låt den forsa in i mig
Över min smärta
Och synderna jag bär"

[Ingenting] / Låt floden komma

Titeln på detta inlägg är textens kärna. Alla har vi någon gång undrat över vår egna identitet. Vår egna självbiografi. En reflektion över livet, de vägar vi valt och de vägar vi valde att välja bort.

Fredrik goes Lyxfällan.

Det folk inte vet (eller ens tror för den delen) är att jag har rätt så bra koll på min ekonomi. Alltså utgifter i relation till min inkomst, för att verkligen bryta ner det hela på lekmannanivå.

Denna kontroll har stärkts under de senaste åren, i takt med att jag lagt mig på en nog hyfsad inkomst för att
rentav kunna unna mig att köpa saker titt som tätt. Istället för att bara tvingas lägga alla kronor och ören på mat och boende.

För någon månad sedan utvecklade jag denna kontroll några steg till, då jag stärkte uppföljningen av det hela med en egenutvecklad privatbudget fil. Allt för att kunna detaljstudera utgifter och trenda (positiv/negativ utveckling) mina utgifter. Vi kan sammanfatta det hela med att jag "lyxfällat" till det hela, och paketerat denna lösning i ett fint och effektivt paket som tar minimalt med tid att uppdatera och administrera.

I min privatbudget ligger fokus på de dagliga utgifterna som jag har (har även med mer fasta utgifter, men det ligger under en separat övervakning). Dessa har jag kategoriserat efter eget önskemål, där jag har övergripande huvudkategorier (Bil, Mat, Kläder, Nöjen, Diverse) och en mängd underkategorier (som t.ex. Mat -> Restaurangbesök).

Alla utgifter (data) matar jag in under en vanlig tabell, som skapar en indexering utifrån följande attribut; år, månad, vecka, veckodag, datum, kategori, mätvärde (underkategori). Per inmatning har jag även lagt till möjligheten att skriva in en kommentar. Avslutningsvis det belopp som gäller för utgiften.

Sedan presenterar (visar) jag det hela med några olika diagram. Såväl på vecko- som på månadsnivå.

Ett exempel nedan på detaljnivå per huvudkategori per vecka. Där varje färg per stapel symboliserar en av dessa kategorier, och mängden (storleken) på den delen är likställt med hur pass stor del den kategorin motsvarar av den totala utgiften för den veckan.



Ps. Jag har tagit bort visning av belopp och skala i diagrammet ovan, då jag inte vill visa det i detta forum.

Det här är lite nördigt, och definitivt någon form av arbetsskada. Men jag gillar det hela, och det har helt klart hjälpt mig med att få en bättre bild och förståelse för de utgifter jag har.

Om någon av er har ett intresse av att börja följa upp er ekonomi på ett bättre sätt, hör av er så kan jag skicka en mall till er!

Obs! Filen är skapad i Microsoft Office Excel 2007, och bygger på det programmets funktioner. För att filen ska fungera som den är designad, så krävs det att ni har detta program.

Livet från en liten mans perspektiv.

Idag presenterar jag en bloggrepris. Dels för att jag allmänt har skrivkramp, dels för att gårdagens tankar i många fall kan återanvändas och formas för att beskriva dagens tankar, och slutligen för att Henrik fortfarande är lika lång...om inte snäppet längre?



Henrik är typ ungefär 3 meter lång, och att duscha efter han är ett äventyr i sig. I detta läge är det frågan om jag ska klättra längs med stolpen för att kunna nå och sänka duschmunstycket, eller kanske hämta en stege eller använda mig av en livlina och ringa en vän och be om hjälp?

How To Disappear Completely.

Radiohead / How To Disappear Completely

Dagensfredrik.com och svt.se/FUG.

Jag har varit alldeles för "försiktig" under ett bra tag nu med att intressera mig för ny musik (för mina öron). Jag har haft mina skivor och låtar, som i sin tur är en nog stor mängd att man lätt kan alternera mellan såväl artistutbud som genre i en lagom takt. Det blir med andra ord inte tråkigt, jag kan gott och väl klara mig med detta musikutbud. Men...

...nu inser jag att jag vill leta och finna ny musik. Jag vill öppna upp mig så pass att vad som helst (nästan) kan få plats i mitt musikaliska tycke.

Dagensskiva.com, en stark inspirationskälla i denna musikaliska jakt. Musik som intresserar mig lyfts upp och recenseras av kompetenta skribenter. Detta i kombination med en bra webbplats, gör att det som minst blir ett dagligt besök från min sida. Att man dessutom numera länkar artister/album direkt mot Spotify, det ger helt klart en extra guldstjärna i kanten.

svt.se/PSL (Per Sinding-Larsen) är en musikblogg där Per Sinding-Larsen skriver - ofta med ett bra och intressant språk - om alternativ musik mestadels. Den absoluta höjdpunkten på sidan är sektionen "Video-arkiv: Musik med", där en stor mängd artister framför akustiska verk på ett ofta helt fantastiskt sätt. Två favoriter är Kristian Anttila version av "Tio" och Christopher Sanders version av [ingentings] "Bergochdalbanan". Länkar nedan:

http://blogg.svt.se/psl/2007/07/02/musik-med-kristian-anttila/

http://blogg.svt.se/psl/2009/06/08/musik-med-christopher-sander/

Hursomhelst. Det var egentligen till något helt annat jag ville komma. Jag vill agera god vän och medborgare, och ge er - kära vänner - några fina musikaliska tips. Tips som verkligen passar till årstiden, och musik som berör. I alla fall anser jag det. Presenterar 3 album nedan, som jag nästan kräver att ni lyssnar in er på.

Fredrik Granberg goes Ronny Olovsson.

Jesus! Vad är det här? Var där för en stund helt säker på att jag matat min blogg med en mängd blogginlägg under de senaste dagarna. Men det var då ren inbillning. Synd, för jag har haft fina tankar som verkligen skulle platsa här.

Nåväl. Jag är (som många andra) inne i en fas då det helt enkelt inte finns kraft och ork att fånga alla dessa tankar med ord och inlevelse. Så då är det lika bra att låta bli.

Vi lämnar det. Det viktiga här och nu är att jag bestämt mig för att gå in i en ny fas i mitt liv. Jag ska bli Ronny Olovsson. Kanske inte på riktigt, men i alla fall har jag med denna man - av en ren slump - hittat mig en förebild för hur jag vill och ska se ut. Ronny är min nya modeikon, varpå jag inlett "Projekt Ronny".

Detta innebär att jag blir Ronny. Rent utseendemässigt alltså. Nåja, inte helt. Det kan bli lite väl svårt. Men jag ska försöka till frisyr och skäggväxt i alla fall. Så får vi se vart det hela leder.

Nu kanske ni frågar er själva, but why? Enkelt motsvar, varför inte? Jag har inte så mycket annat för mig.

Ps. För er som inte vet vem Ronny Olovsson är så säger jag bara - google it!

Kent.

Kent / Svarta linjer

Apan.

Krister, make och far, vaknar upp i efterdyningarna av en tragedi. Fångad i vardagens krav finns det snart ingenstans att fly och Krister blir tvingad att konfrontera sina handlingar. Apan handlar om viljan att hålla fast vid alla de saker som redan gått förlorade. Om att långsamt vakna upp till en ny verklighet och förstå vad som finns kvar då allt du en gång hade är förlorat.

En intressant film som har premiär imorgon. Olle Sarri, som då spelar Krister, hölls vid inspelningen ovetande om historien och instruerades före varje scen på ett ungefär om vad som skulle ske. Så mycket av hans skådespel baseras på äkta känslor/reaktioner och en stor del improvisation. Detta tillvägagångssätt har väckt ett stort intresse i filmvärlden, och filmen blev en stor succé vid Torontos filmfestival tidigare under året.

Det är Jesper Ganslandt, en av personerna bakom "Farväl Falkenberg, som ligger bakom historien och som regisserat filmen. Det gör det hela än mer intressant.

Om jag skriver om hur jag inte kan förstå men att jag saknar dig ändå - förstår jag då?

Jag tycker att kärlek är intressant. Det finns med i det mesta vi beskriver och diskuterar (i olika form och uttryck), samtidigt som vi alla mer eller mindre har olika referensramar för att kunna göra just detta (ålder, ras, kön, samhällsklass, etc.). Vilket medför att vi tror oss prata om kärlek utifrån samma definition, medan vi i själva verket inte alltid kan göra det. Det går helt klart att dra liknelser till hur vi tolkar religion utifrån samma tes.

För mig är kärlek en känsla om en känsla jag gillar men inte förstår mig på. Den finns hela tiden där, och nu menar jag verkligen hela tiden, men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Ska jag ta emot den med öppna armar, gnugga den i håret och säga "Jag gillar dig", eller ska jag gå förbi den och medvetet kasta blicken i motsatt riktning när våra vägar möts?

Det är när jag saknar någon som jag känner någonting som man säkert kallar saknad/längtan men som jag då väljer att kalla kärlek. Nackdelen med detta scenario är att jag är en sådan filur att jag ofta (läs: alltid) känner så när det är för sent. Med "för sent" syftar jag på att det inte finns någon rimlig möjlighet att fortsätta. Relationen är "misshandlad" på ett eller annat sätt eller så är den osynkroniserad på ett sätt där tid och plats måste skilja oss åt.

Då kan jag bli ledsen. Lyssna på när Håkan sjunger "Jag vet att du är ledsen, Jag är ledsen med, För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde vara". Fundera och grubbla tills dess att jag kommer på mig själv med att tänka; vad kände jag ens...var det kärlek?

Svaret är antagligen både ja och nej. Oavsett så är det ändå en förbrukad chans till att lära känna denna fina känsla. Det är någonting man inte ska tänka på så mycket. Det är vad som har varit, inte vad som kommer att vara.

Istället ska jag ladda om. Blicka framåt. Kanske skriva en text om hur jag saknar just dig. Först då kanske jag förstår.

Glad Fredrik. Ledsen Fredrik. Glad Fredrik.

Intressant det där, med hur jag måste vara glad för att sedan kunna vara ledsen. De där känslorna går liksom hand i hand för mig, och säker för många andra med.

Det är lite som Alfons farmor beskriver i en böckerna om hur viktigt och bra det är att Alfons och hans Pappa har det tråkigt, så att dom sedan kan känna av det som är roligt. Bra liknelse Fredrik, tror jag hädanefter enbart ska dra liknelser till den fina och trygga Alfons-världen.

Jag gillar Alfons böckerna, och jag har som mål att bli som Alfons pappa när jag blir stor och vuxen. Röka pipa, läsa tidning och prata med en trygg och varm röst. Det kan helt klart vara någonting att sträva emot. Men jag kanske inte borde sträva efter att leva ensam resten av livet?

Jag har höga krav. Väldigt höga krav. Alltså på en eventuell framtida partner. Det intressanta är att jag inte riktigt kan beskriva dessa. De finns där. Någonstans. Men jag kan nog inte sätta ord på dom. Till viss del beror detta på att jag varit singel ett längre tag. Då blir man bekväm och man trivs med att slänga smutsiga sockar och kalsonger på golvet och sedan låta dom ligga där i några år, bara för att man "kan göra så, det är ingen som bryr sig och kommer att lägga sig i detta beslut". Sedan kan jag ligga och se på serier en hel dag (vecka) om jag så vill. Jag behöver inte ens laga mat. Jag behöver inte ens tänka på att laga mat. Jag behöver inte ens tänka...

Det där sista är det som gjorde mig väldigt ledsen igår. När man lever efter ett visst mönster. När man blir för bekväm. När en tanke och strävan om förändring och utveckling aldrig blir mer än just en tanke. Då har man hamnat fel. Tyvärr tror jag många människor hamnar längs efter dessa spår. Oj vad många relationer man ser och känner av som hamnat i detta läge. Kärlek är inte (och kanske aldrig varit?) en del av dessa relationer. Men man lever tillsammans för att det är bekvämt. Sedan är man rädd för ensamhet. Det kan jag förstå. Men jag kan inte förstå eller respektera ett beslut där man medvetet (eller omedvetet) väljer att inte vara lycklig.

Jag hörde ett pling. Jag satte mig ner vid köksbordet. En sen och snabb middag a'la micromat. Det smakade menlöst, men det smakade ändå mat. Det var mörkt och ovanligt tyst. Tyst i en lägenhet och vid en plats där det varannan vecka finns liv, glädje och en glad och fin Felix. Som jag älskar min Felix. Det går inte ens att beskriva så jag ska inte ens försöka. Men tanken och känslan av att han inte var där slog mig hårt, och den bieffekt som detta "varannan-vecka-liv" består av gjorde sig tydlig. Det gör att jag de veckor Felix inte är hos mig arbetar så pass mycket så att jag inte ens ska orka känna denna saknad.

Det jag beskriver är också mitt mönster. Min skiva som hakat upp sig på samma spår. Min medvetenhet om detta gjorde mig ledsen. Vilket jag är glad för. För det gav mig underlag nog för att kunna reflektera över de senaste månaderna. Någonting jag skjutit framför mig under en längre tid. Kanske även material nog att kunna hoppa vidare till ett nytt spår? Vem vet. Inte jag i alla fall.

Det här blev splittrat. Det här blev bra. Det här blev...jag.

Det ser inte ut som kärlek, men det är kärlek (2 år senare).

Hittade just denna vimmelbild på nätet.



Vill bara klargöra att jag inte försöker krama ihjäl Öla, det där är bara mitt sätt att visa kärlek på.

Ett 2 år gammalt avtryck från min gamla blogg. Gillar bilden!

Fyra bilder av det dagliga livet från en 6-årings perspektiv.

1. Någon typ av "enkät" där Felix själv bockat för det han tycker är "coolt". Teater hamnade utanför listan, och uttrycket "för tjugondes" är enligt Felix någon form av barnsvordom.

2. Elias B är en kille som går i ettan och som Felix ser upp till. Han springer omkring, är stökig och pekar finger åt allt och alla (vilket även syns på bilden). Utan tvekan Felix stora favorit för stunden.

3. "JagLG" är vad det står, och översatt är det lika med "Jag Lindahl Granberg". Ett självporträtt där Felix hanterar knivar, vapen och sköldar som om han aldrig gjort annat.

4. "PappaG" är lika med "Pappa Granberg". En stökig typ, med skägg och som springer runt och säger "Koko" mest hela tiden. Vilket enligt Felix också är en barnsvordom. Detta samtidigt som han levererar den klassiska "V" som i Victory posén. Detta är då alltså jag. Ett klockrent porträtt må jag säga :)

Hej jag heter Felix och jag är ett charmtroll!

Jakten på Röd november.

Den 6 november släpps Kents nya studioalbum "Röd", och redan idag kan man premiärlyssna på singeln "Töntarna" på Spotify (släpps i handeln den 12 oktober).



Livet känns underbart, denna nyhet slog verkligen ner som en trevlig blixt från klar himmel!

Varför kan det inte vara den 6 november idag? Va? Va? Va? Va? Va? ...

Glädje x 2.

Den 14 oktober kommer två nya studioalbum av och med Markus Krunegård, med titlarna "Prinsen av Peking" och "Lev som en Gris, Dö som en Hund"



Sex av de nya låtarna finns i akustiska PSL-versioner.

1.New York
2.Mitt kvarter
3.Allt gör mindre ont sen
4.Lika barn leka bra
5.Barn från Rödastan
6.Trelleborg – Travemünde – Världen

Det här blir nog bra ska ni se.

Ikväll har jag ätit tacos, sett på idol och fredagsmyst.

Note to self: sluta vara en parodi av ditt autografjagande jag!

Autografjagad Fredrik.

Till vardags är jag en enkel människa. Tråkig, ful och likadan som alla andra. Men när ni vanliga dödliga människor sätter er ner och äter tacos, ser på idol och pratar fredagsmys, då förvandlas jag till - en autografjagad fredrik.

Med andra ord en obeskrivbart stor gåva till mänskligheten som alla vill ha autografen av!!!

...eller i alla fall Jani 22 år från Umeå.

http://www.nojesmagasinet.se/umea/?cat=119&art=2006

Fjong Club.

"Kling klingeklong hör klockans sång, kvart över sju med morgonfjong" sjöng Idol-Fredrik med bravur när han tidigt imorse skulle väcka en Flix med sömn i ögonen, dreggel på kudden och ett morgonfjong som ropade "Hallå världen - I'm alive!".

Felix skrattade. Förhoppningsvis åt min vitsiga sång - men troligtvis åt min spräckliga målbrottsröst (klipp finns på tv4.se/idol).

En stund senare ligger Felix och kikar på morgon-tv, och följande dialog uppstår:

Felix: Pappa, om man har morgonfjong på kvällen. Vad heter det då?

Pappa Fredrik: Kvällsfjong...

(Felix funderar ett tag)

Felix: Pappa, om man har morgonfjong på dagen. Vad heter det då?

Pappa Fredrik. Fjong, Felix. Då heter det bara fjong.

Felix. Ahaaa!

Sedan fick jag lite fint förklara det regelverk som följer med när man blivit informerad om fjong.

1st Rule: You do not talk about Fjong.

2nd Rule: You DO NOT talk about Fjong.

3rd Rule: If someone says "stop" or goes limp, taps out the Fjong is over.

4th Rule: One Fjong at a time.

5th Rule: No shirts, no shoes.

6th Rule: Fjongs will go on as long as they have to.

7th Rule: If this is your first night with fjong, you HAVE to Fjong!

Vi säger väl så.

Ninedee - Filter (Live @ Sunset Park 2009).

Tomhet, idel tomhet.

Fantastisk.

Felix Lindahl Granberg.

Hittade denna gulliga bild i mitt fotoarkiv idag. Världens sötaste lilla Flix :)

Indie Granberg.

Den dagen Felix får en bror eller syster (jag säger inte att det nu är på gång, jag säger bara "den dagen"), så ska han eller hon få förnamnet Indie.

Hur pass bra namn är inte det på en "hej är detta ett bra namn eller inte?"-skala?

Könsneutralt, spännande, orginellt och med en bra betydelse. Ungefär som jag då, fast i namnform.

Sci-fi @ Sunset Park 2009?

Stämningsfullt!

Film är visst på G också. Ser fram emot det.

Att fånga livet på 10 sekunder.

Jag får mig alltid ett gott skratt när jag sitter och kollar in gamla filmklipp som jag spelat in med den första digitalkameran som jag köpte (en Canon PowerShot A40 för er som vill veta). Den var bra, förutom att den hade en liten (stor?) begränsning som gjorde att man enbart kunde fånga max 10 sekunders filmklipp med den.

Detta resulterade i en hel del filmklipp där jag springer omkring som en tok, samtidigt som jag ska agera "lugn" berättarröst som beskriver vad som spelas in. Så lugna fina familjefilmer blev i utförandes stund mer som råa krigsskildringar med shaky-cam och en ljudbild som var mer skrämmande än lugn.

Storkuka Chris.

Det där med att tala före man tänker, jag gillar det. Så pass att jag helt funderar på att sluta tänka och bara prata. Fast då kanske jag blir normal och bara en i mängden? Hemska tanke (se där, där tänkte jag till).

Hursomhelst.

Jag och Flix sitter i vardagsrummet och pysslar på. Jag läser en tidning, han målar i en målarbok, vi pratar med varandra med ett ofokuserat fokus samtidigt som Bolibompa brummar på i bakgrunden. Jag lyckas fånga in en signal från kanalen, där en av karaktärerna ropar på hjälp efter Store Chris (som är en händig och ball mekaniker). Signalen bearbetas av mitt störda inre jag, jag får en släng av tourettes, och resultatet blir som följer.

Pappa Fredrik (fnissar och säger): Storkuka Chris

Felix: Va?!?

(Ungefär just exakt här inser jag mitt misstag)

Pappa Fredrik: Ehm...

Felix: Vad sa du?

Pappa Fredrik: Jag sa, store Chris. Han är allt en kul typ (bla bla bla...)

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Så är det bara.

Men jag skyller på Marcus. Rakt av. Detta är hans fel! Jäkla storkuka Marcus!

Som en parentes i sammanhanget har jag en profil (användare) på mitt xbox vid namn "storkuka lindmark". Som en parentes till parentesen så har jag funderat på att radera den. Som en parentes till tidigare parenteser så kanske jag bara editerar den till "storkuka granberg"? Rätt ska vara rätt!

Ps. Man får vara barnslig om man är singel. Min låtsaskompis storkuka molgan sa det just till mig!

Ninedee @ Sunset Park 2009

Liten misshandlare, en ledsen misshandlare, en viiilsen misshandlare.

Verkligheten gör ont och är elak. Det var väl vad jag fick med mig ifrån resan till Umeå förra helgen. Nä, skämt åsido...det tycker jag inte alls. Men jag fick tyvärr ta del av en mörk sida av den verklighet vi verkar i.



Jag är inte 25 år. Jag är faktiskt 29 år. Jag blev inte heller misshandlad med en stol. Jag vet inte riktigt hur den delen av historien uppkommit. Men jag blev misshandlad av ett gäng idioter. Det var vad som hände.

Historien har jag berättat ett antal gånger efter denna händelse, så den tar jag inte igen. Men jag tänkte dela med mig av några av mina tankar om det hela, så här exakt en vecka i efterhand.

- Jag har helt fantastiska människor i min närhet. Såklart någonting som jag visste om före denna händelse. Men när någonting sådan här inträffar så får man en helt annan kvittens på det hela!

- Umeå är en riktigt fin stad, som jag helt klart skulle kunna tänka mig att bo i en vacker dag. Det var faktiskt nära att jag och Fridah flyttade dit för några år sedan (till Tomteboda), men det blev aldrig av. Jag kanske borde ge staden en ny chans?

- Spelningen med Ninedee, på Sunset park festivalen, är bland det roligaste jag gjort. Någonsin! Bilder och filmer kommer förhoppningsvis upp inom kort.

Som ni märker så väljer jag att inte skriva om mitt förakt till de människor som utför en sådan här handling. Det finns de som beskriver dessa människor på ett mycket bättre sätt än vad jag skulle kunna, med en bättre form och i ett bättre forum. Men det är trasiga människor, människor man ska tycka synd om, människor vars verklighet knappast är enkel - utan snarare svår och ingen enkel resa.

Jag tycker att denna text av Doktor Kosmos på ett bra sätt beskriver vissa av dessa människor:

"Men när mobbaren kommer hem,
då tar hans styvfar tommy livremmen och slår och
slår och slår och slår och slår och slår och slår och slår och slår,
och slår, och när mobbaren ska somna, då är han inte mobbaren,
då är han bara jerry som gråter i kudden,
liten jerry, en ledsen jerry, en viiilsen jerry"

Avslutningsvis. Verkligheten gör ont och är elak. Ibland.

Det här är jag - ett undantag.

"...som vem som helst
är jag ingen alls
för vem som helst
är jag allt..."

Paus / Ett undantag för vem som helst

Den finaste refrängen av dom alla. Så vacker, så beskrivande, så underbar...

Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå!

Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå! Umeå!

Hejdå Piteå! Vi (kanske) ses på söndag!

A nightmare on Sundsgatan 35.

Gråt! Skrik! Panik!

Jag rycker till, sliter på mig pappa-superhjältedräkten, och kastar mig in i Felix rum för att rädda han från all världens otäcka och läskiga mardrömmar.

Felix (snyftar lite lätt och säger) - Jag var rädd pappa. Dom jagade mig.

Superhjältepappan Fredrik - Vem?

Felix - Brösten pappa...kvinnobrösten!

Inte ens superhjältepappan Fredrik kunde parera den situationen på ett bra sätt.

hEj ja ba typ heteR typ freDjik typ graNberg Å ja e 29 åJ *skrattar*

Dom säger att jag är 29 år gammal. Jag säger att dom har fel.

Jag börjar på allvar tro att jag lever ett "Benjamin Button"-liv, där fram blir bak och allt känns lite hullerombuller. I ärlighetens namn är det lite Shuffle-känsla över livet. Ena dagen vaknar jag upp och agerar fotbollspappa och andra dagen vaknar jag ner och undrar var upp är?

Det är trevligt och spännande, missförstå mig inte, men visst är det ett "schizofrent" liv det här varannan-vecka livet. Det är svårt att förklara (ens för sig själv) hur man klarar av att leva och hoppa mellan två skilda världar (för i mitt fall är dessa "liv" som natt och dag), men när man väl gjort det under en längre tid så...vänjer man sig. Det känns faktiskt obekvämt att skriva, eftersom att jag en gång lovade mig själv att aldrig - aldrig! - lära mig att leva detta liv. Men det är så jag känner nu, och slutsatsen är väl den att man inte alltid ska lita på sitt gamla förstånd.

Jag kanske är 29 år ändå. När jag väl tänker efter. Tror dock jag stannar här. På rätt sida av 29, så att säga.

It's a good day to be Fredrik Granberg.

Läste någonstans att allt som kommer fram i dessa undersökningar faktiskt stämmer. Tror det var en vetenskaplig skrift av något slag. Ber om att få återkomma när jag väl hittar källan.

Enligt icke bekräftade källor så beror utfallet på att jag rakat av mig skägget. Jag väljer att tro på det hela.

I bästa fall så kan jag bidra med en känsla.

Jag blir lätt känslokall. När jag jobbar för mycket alltså. Då lägger jag det som kallas "livet" åt sidan, och prioriterar statistik, rapporter och menlösa diskussioner över allting annat. Först nu på sistone har jag själv börjat inse det uppenbara, att det är idiotiskt och fel, fel fel. Livet är till för att levas nu, inte sen - när det väl är för sent.

Det tog bara 4 år och ett misshandlat hjärta att komma fram till den slutsatsen. Vad vet jag, det kanske är en naturlig uppoffring för att hitta sitt jag i en värld som har blivit rätt så hård och kall?

Nåväl. Vi lämnar det.

Jag och Felix såg ett fint barnprogram för någon dag sedan. "Funnen och vunnen". En enkel historia om ensamhet och vänskap där en pojke och en pingvin hittar varandra. Det slutade med att jag satt med ett varmt leende på läpparna och med tårar i ögonen, varpå Felix stirrade på mig med stor "Vad håller du på med?!?"-attityd. Jag förklarade och han förstod.

Ett exempel av många. Det viktiga är att allting känns annorlunda nu. Jag ser, jag känner, jag lever. På ett annat sätt än tidigare, och med innehåll - inte med yta.

Kontentan är att jag vet vad jag vill. Jag är även nog medveten om att det kanske inte riktigt kommer att bli som så. Men vet jag om det, så kan jag hantera det - och då känns det ok!

Hmm. Spretigt innehåll. Jag tror det hela är ett kärleksbrev till mig själv. Eller kanske till någon annan. Eller så är det bara en ögonblicksbild av en tanke. Vem vet?

För övrigt har jag rakat av mig skägget, känner mig mer naken än någonsin - och då skriver man lätt obegripliga saker som det ovan. Bara som en liten gardering såhär i slutet.

[ingenting]

[ingenting] / Dina händer är fulla av blommor

Skägget i brevlådan?

Apan i buren fick sig idag ett besked om ålderdom.

Inne på jobbet följer en liten söt knatte (liten grabb på kanske 3 - 4 bast) med sin pappa på jobbet och får syn på mig när jag som mest sitter och arbetar - med sammanbiten min - framför datorn. Varpå han därefter pekar mot mig och högt och bestämt ropar "Pappa, där inne sitter det en arg gubbe!".

Jag tror det beror på skägget. Jag är egentligen en falsk gubbe som döljer sig bakom ett stort gråskimrande skägg. Jag är inte heller speciellt arg. Jag är en glad skit med strålande framtidsutsikt!

Note to self - raka dig och skaffa dig ett liv Fredrik!

Okey "dagboken", okey...jag lovar.

Fredrik Granberg likes this.

Jag tror jag förenklar och sammanfattar ögonblicket just här och nu med en att trycka på den mentala "Like"-knappen.

Visst får man göra så om man är lat?

Klämmarn.

Klämmarn är min nya idol och stjärna på himmelen. Han är liten, alltid glad/positiv och klämmer (min tolkning) på allt som kommer i hans väg. Kan man annat än älska någon med de egenskaperna? Knappast..

Klämmarn är en msn-smiley, och ni som har mig på er msn-kontaktlista kommer garanterat att få bekanta er mer med denna lilla krabat inom kort.

Humor.

Nu mot jobbet. Jobba-jobba-jooobba, jobba-jobba-jooobba.

Fredrik - Inte en i mängden.

Nu har jag lust att blogga igen. Tack alla ni som hållit ut och orkat leva fastän jag inte bloggat.

/Fredrik

Fredrik - Bara en i mängden

Nej, nu har jag ingen lust att blogga längre. Tack alla som läst och kommenterat.

/Fredrik

Vattenverket.

En cykeltur. En härlig vårdag. Ett stopp på vägen hem. Vattenverket, och en mängd med fantastiska minnen från en svunnen tid. Barndomen.

Deportees.

Deportees / Under The Pavement - The Beach

Flugornas nirvana?

Inom loppet av några dagar har ca 7238473498 flugor mist sitt liv i mitt hem. Vill poängtera att det rör sig om en så kallad naturlig död. Det är ej undertecknad som fått utlopp för underliggande aggressioner.

Det måste finnas en mening med det hela. Ett budskap av något slag. Antingen för flugorna eller för mig. Hm...kanske dags för vårstädning?

Mahershalalhashbaz Granberg.

Namn kan vara korta eller långa, moderna eller omoderna, fina eller fula, betydelsefulla eller betydelselösa, tjocka eller smala, fula eller fina, etc.

Jag har hittat ett namn som (nästan) är allt det där...och lite till.



http://www.imdb.com/name/nm0991810/

Onekligen ett spännande förnamn. Att han dessutom är stjärna i Hollywood gör det hela än mer intressant.

När jag var lite hade jag "seriösa" diskussioner med mina föräldrar om att jag ville byta förnamn. Jag var under denna tid helt förslukad i den animerade tv-serien M.A.S.K, som även fanns som actionfigurer. Scott Trakker var den adopterade sonen till ledaren Matt, som förutom ett helhäftigt namn även hade en sidekick i form av en robot vid namn T-Bob. Det ville såklart jag också ha, så jag bönade och bad till mina föräldrar om att jag skulle få byta namn till Scott Granberg.

Dom gick (såklart) inte med på det, och här sitter jag idag med ett tråkigt förnamn OCH utan en fräck sidekick i form av en "R2D2"-wannabe robot. Livet är inte vad det hade kunnat vara :)

Stunder jag gillar även sånt som jag inte gillar på riktigt men jag låtsas gilla det bara för att lura mig själv och alla andra att jag gillar just de

Ungefär en gång per vecka känner jag mig vild och galen, loggar in på facebook, och trycker på "Like"-knappen på alla möjliga - och omöjliga - statusar, quiz-resultat, förhållande-förändringar, gruppmedlemskap, etc.

Det känns bra och ungefär så pass socialt och klämkäckt som livet någonsin kan bli på det annars rätt så ytliga och känslokalla Internet. Jag gillar Internet mindre och mindre, och Internet känns dessutom mindre än någonsin när jag nu loggar in och kikar in läget. Förut kunde jag sitta i timmar och utforska denna värld och ständigt upptäcka någonting nytt. Kan fortfarande idag sitta i timmar framför detta medium, men numera loggar jag in på facebook och sedan stöter jag på en tanke i form av "jaha, så vad ska jag nu hitta på?". Sen loggar jag in på facebook igen, och se där...där stöter jag på den där tanken igen. Detta scenario kan ni sedan multiplicera med evigheten så har ni lyckats fånga in en rätt så träffande bild av den nu rätt så menlösa relationen mellan Fredrik och Internet.

Detta är intressant, eftersom att jag inom kort tar på mig en keps med texten "entreprenör" där tanken är att jag och Internet ska skaka hand och pussas & kramas. Eller kanske inte, men jag har en idé som jag (för en gångs skull) vill göra någonting av. Jag är en fantastiskt kreativ person, och har jag väl en idé så kan jag driva på denna rätt så starkt. I alla fall i teorin :)

Nu ska jag fortsätta gilla saker. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det. Jag gillar det!

Jag bloggar inte, därför finns jag.

Jag läste uttrycket "Jag bloggar, därför finns jag" någonstans, och har sedan fångat upp det här och där. Jag förstår poängen, men jag håller inte med. Speciellt eftersom att allt för många som skriver så verkar ägna all sin aktiva tid åt att blogga saker och ting - mer eller mindre relevanta - för att bevisa just att han/hon verkligen bloggar frekvent. Båda för sig själv och den omgivning man lever och verkar i. Därför blir bloggen livet, istället för tvärtom.

Jag och internetlivet har en konflikt just nu, och jag mår alldeles alldeles underbart av det faktumet. Ibland behöver man bryta ett mönster bara för att känna efter. Ibland behöver man göra saker annorlunda, för att kunna känna sig normal.

Fredrik goes Lynch, och talar i gåtor? Kanske det... kanske inte. Min blogg, mina regler.

Vi säger väl så.

/Fredrik

My name is Spamkungen.

Ett SMS från bredbandsbolaget. Nämen vad trevligt. Jag undrar vad de har på hjärtat?

"Bäste kund Vi har tvingats stänga av mailkonto fredrik_granberg@bredband.net pga spam. Vänligen kontakta vår support för information. Bredbandsbolaget"

Jag hatar virus, dom kan gärna dö och försvinna och så...

Fredrik hjärta Piteå-Tidningen.

Marcus Fagervall från Övertorneå provade på Piteås nöjesliv på fredagskvällen när han bland annat besökte Kalles. Bildbevis finns på PT Nöje. Klicka in dig på PT Nöje till vänster på sidan för att se bilder på kända och mindre kända personer som i helgen besökte stadens krogar.

Googla efter ordet nyhetstorka, och du får dig en direktlänk till PTs hemsida.

Rädda Henriks namn - Död eller Levande!

Förrvirrad. Orolig. Ängslig. Känslorna är många, svaren är få. Vad har hänt med min vän Henrik?!?

Han är försvunnen sedan en tid tillbaka. Eller i alla fall hans namn. På MSN har det ersatts med någonting konstigt, någonting otäckt, någonting annorlunda. Han kallas numera Mikke där, och hela min världsbild har rubbats. Vad är det som händer egentligen?



Jag hade en gång en vän
med namn och stil och häng
men det var för länge sen
så länge sen.
Svara mig du, var är du nu?
Jag bara undrar, var är du nu?

Where the Wild Fredriks Are.

Fantastiskt. Den blir film! Det hade jag ingen som helst aning om. HUR har jag kunnat missa det?!?

Nåväl, att det sen är Spike Jonze som regisserar, gör det hela än mer fantastiskt. Årets film 2009? Det finns en möjlighet. Jag hoppas och tror på det.

Hujedamig vad jag ser fram emot detta! :)

The Young Drummer.

Fantastiskt filmklipp!

Min och Felix klara favorit för stunden. SOM vi skrattade första gången vi kikade på den :)

Mitt lejon.

Mitt 5-åriga "lejon" Felix.

Bild från lördagens avslutning av skridskoskolan.

"Pappa, pappa! Jag har grävt fram sommaren!"

Helgen var underbar. Jag säger det en gång till; underbar! Länge sedan jag kunde slappna av så pass, helt koppla bort jobbet och ägna all tid åt Felix. Precis så som livet ska vara.

Detta eftersom att vi under fredagen hade en slutgranskning på jobbet av allt det förändringsarbete vi utfört under föregående år. En granskning av det arbete jag ansvarar för och som slutade med ett mycket positivt utfall, vilket innebär att vi bibehåller vårt certifikat (COPC-2000 CSP standard release 4.1 - en världsledande kvalitetsstandard inom contact center branschen) och jag kan blicka framåt istället för bakåt och stressa ner några steg.

Tillbaks till den underbara helgen. Vad har vi då gjort?

- Vi har varit på den avslutande föreställningen av den skridskoskola Felix deltagit vid, där alla barnen fick klä ut sig till djur (Felix var ett lejon) och därefter framträda till tonerna från Lejonkungens titelmelodi

- Vi har varit och firat Bengt (pappas morbror - världens finaste människa) på hans 84-årsdag, och käkat fika i mängder

- Vi har lunchat & fikat på stan och trängts med enorma folkmassor (så är det att leva i Piteå...typ)

- Vi tillbringade tillsammans med pappa för- och eftermiddagen på Söndagen hos syster Terese, Peter och världens bästa Tuva & Elliot, där vi alla var ute på deras bakgård i det underbara vårvädret. Vi skottade fram en gång till deras lekstuga och till den bakomliggande lekparken, och sedan käkade vi lunch (hamburgare!) ute i solen

- Vi har hälsat på Thomas, Malin & Algot och myst rejält med Algot (med Thomas och Malin med för den delen) och Felix fick låna ett spel till Wii av Thomas (och blev hur lycklig som helst)

Framförallt så har vi - som jag inledningsvis nämnde - kunnat tillbringa mycket värdefull tid tillsammans. Vi har lekt med lego, jagat varandra med farliga plastvapen, brottats i brottarrutan (Felix matta i hans rum), dansat disco under danskulan (Lampan ovanför Felix matta - som ibland extraknäcker som dansgolv), kikat på melodifestivalen & Wipeout på TV, spelat mängder av TV-spel, etc. Det var, med facit i hand, det bästa med denna helg :)

Den skönast/finaste kommentaren under helgen kläckte Felix i samband med att han och Tuva skottade snö under söndagen (se bild nedan). En kommentar som visar på den glädje och det engagemang som man enbart kan hitta hos ett barn. Efter det att han grävt ett tag har han kommit ner så pass djupt i snön att han ser gräset börja komma fram, varpå han just säger:

"Pappa, pappa! Jag har grävt fram sommaren!"

:)

Felix Lindahl Granberg.

Idolkort på Fredrik Jr.

Tack Thomas för kortet!

Fredag 13/3, kl. 0.01.

Äntligen...

Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

"Jag är född i en spökstad
där alla vet att jorden är platt
Jag växte upp i en spökstad
där torget blir ett slagfält varje natt

En dröm för dej, en dröm för oss som längtar
efter nån som håller om oss hårt
En lögn för mej, en lögn för oss som väntar
på svaret som ni aldrig kommer få
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

Jag har sålt min själ till ett bolag
som aldrig kunnat skilja rätt från fel
Jag blev kär i en spökstad
du, du, du gör mej hel

En dröm för dej, en dröm för oss som längtar
efter nån som håller om oss hårt
En lögn för mej, en lögn för oss som väntar
på svaret som ni aldrig kommer få
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

som sångerna vi hör?
som sångerna vi hör?
som sångerna vi hör?"

Kent / Spökstad

Det snurrar i min skalle.

Nä, mamma och pappa. Jag sitter inte här en tisdag morgon och skriver i onyktert tillstånd. Syftar snarare på mitt föregående inlägg där jag plötsligt började prata om kärlek och känslor och så.

Jag borde nog egentligen inte prata om kärlek, för man ska inte prata om sådant som man inte förstår sig på. Eller kärlek till min Felix, min familj och mina vänner kan jag förstå mig på (dock är det svårt att beskriva detta på ett sätt som gör känslan rättvis) men i övrigt känner jag mig som ett frågetecken.

Nu gör jag inte ett antagande att kärlek betyder - eller behöver betyda för den delen - samma sak för alla personer. Men beroende på tid, plats, livssituation och personlighet har vi nog alla upplevt olika (eller lika) former av kärlek.

Jag har ofta upptäckt "min" känsla av kärlek när det varit försent, när det tagit slut eller tiden inte varit rättvis mot oss helt enkelt. Antagligen har jag saknat tryggheten och/eller allt man skulle göra och uppleva tillsammans med som då passerat gränsen från framtid till dröm. Eller så har jag saknat det där som man bara inte kan förklara. Eller både och...

Fast jag vet egentligen inte. För jag förstår mig inte på det hela. En vacker dag kanske jag gör det, och då ska jag skriva en bok och blir berömd och prata om kärlek på heltid. Nu ska jag återgå till mitt mer kärlekskalla liv och prata statistik på heltid. Jippie?

Hjärta & smärta.

Jag är en rätt stressad ungdom. Lever i en tillvaro med ständiga stressmoment (jobb 24/7, ensamstående pappa, evig beslutsångest, etc.) och många i liknande situation har i detta läge sprungit rakt in i den beryktade stressväggen. Eftersom att jag är osårbart odödlig så kan det såklart inte hända mig. Eller?

Var på ett besök på Vårdcentralen nu i slutet av veckan (eftersom att jag känt mig lite hängig och haft ett konstigt "tryck" strax under hjärtat under en tid) där man gjorde en EKG för att kontrollera hjärtrytmen. 30 minuter senare befann jag mig på akuten för vidare undersökningar, då man misstänkte att jag hade hjärthinneinflammation. Kände mig som huvudaktör i ett avsnitt av Cityakuten eller House där ett tag, vilket var spännande och otäckt på en och samma gång.

Nu visade det sig att man inte kunde hitta något speciellt fel vid detta tillfälle. Men jag ska tillbaka på en återkontroll inom kort. Summa summarum så verkar den egentliga anledningen vara att jag jobbar för mycket (trodde jag med handen på mitt överarbetade hjärta aldrig skulle inträffa). Sen har jag ett brustet ihoplimmat hjärta sen tidigare. Jag vill som tror att det kan påverka det med.

På tal om det sa jag till Fridah för någon dag sedan att jag saknar henne. Bara sådär så hörde jag mig själv säga det. Pang boom krasch liksom. Kändes inte direkt som jag att erkänna något som jag knappt visste att jag ville erkänna. Men jag gjorde det, och kände mig...lättad? Nja, jag vet inte vad jag kände, men skönt kändes det. Kanske kärlek?

Jag tror jag saknar kärlek. Framförallt tror jag att kärlek saknar mig. Det kanske är därför hjärtat håller på att ge upp...

Det sköna 90-talet.

Jag hatar listor. Men här kommer en i alla fall.

Temat är "10 sköna händelser under 90-talet". Placerade utom inbördes ordning. Fredrik och Henrik bakom spakarna, och sammanställer detta vid färd på tåget mot Linköping.

10. Såväl Fredrik som Henrik och Ola (och många fler) köper sig en MiniDisc istället för en Mp3-spelare, en pryl som var ute innan den ens var inne.

9. Fredriks jeansväst/mussepiggfrisyr-era inträffar och tar världen med häpnad, eller var det tvärtom?

8. Att röra Lars hår (frisyr) var lika med döden.

7. Alla minnesvärda fester utspelade sig på Tangogatan 12 i Rogers rum (Lars storebror). Rättelse, alla fester under detta årtioende utspelade sig på denna "förbjudna plats". I alla fall kändes det som så.

6. Fredrik dricker öl och gillar det. Vilket än idag är ett stort mysterium.

5. Henrik och Fredrik sitter i en bil med fula tjejer och får det påpekat att imman på rutan är lika med såkallad kåt-imma.

4. BF-killarna ägnade grupparbetestiden med att leka "kurra-gömma-med-knull". Staffan dominerade.

3. Henrik kastar om orden på mattelektionen och myntar det numera klassiska uttrtycket; "Hurru Ninna, kolla på min utlösning".

2. Lars har en minnesvärd fylla som slår till efter det att PDOL tagit slut (02:00), och släpar en trafik kon, sjunger Weezer och försöker ragga på tjejer.

1. Tv3 börjar sända tuttifrutti. Än idag kanske Sveriges bästa underhållningsprogram genom tiderna?

Felciterad hockeyexpert.

Vill poängtera att jag inte uttryckte mig sådär. Inte ens i närheten. Jag sa snarare "Åt vilket håll ligger toaletten?"...

Kan man stämma ÖA för att vilseleda allmänheten med denna typ av "hej jag gillar hockey"-information?

I övrigt så jobbar jag en hel del för stunden, därav att min kvalitetstid med bloggen minskat tillfälligt. Back on track i mitten av mars. Preliminärt...

Engelsklektion med Micke Leijnegard.

Hahaha!

Konstig stämning med Micke Leijnegard.

Hahaha!

Lykke Li.

Lykke Li / Breaking It Up (Familjen Remix)

De svåraste orden.

"Pappa, varför kan inte du gifta dig med mamma?"

Jag har fått frågan några gånger, formulerad mer eller mindre direkt, och jag blir alltid lika ställd. Det är det tillfälle då jag känner mig som mest ur balans. Inte för att jag direkt visar det. Men känslomässigt gör jag en kullerbytta och tvingas tänka på sådant som jag lovat mig själv att inte tänka på igen.

Känslor är jobbiga och obegripliga ibland...

Bra Aditro!

Tycker att det här var en riktigt bra reklambild :)

Bristande livsglädje? Jag har ett tips...

Kul sida by the way - http://failblog.org

Inte bara systemvetare, utan även tandfe...

Kanske inte alla som vet att jag faktiskt är utbildad systemvetare. Inte nu för att jag på något sätt vill skryta om det, mer att jag vill ta upp det för att ge er läsare en mer normal bild av den lilla rätt så normala kille som jag faktiskt är :)

Minns såväl när jag hoppade på den utbildningen i Augusti 2000. Under utbildningens första dag höll en av lärarna ett tal där han nämnde att "många av er i denna sal kommer att bli erbjudna välbetalda IT-jobb före det att ni tagit examen".

Ganska så exakt någon månad senare sprack den beryktade IT-bubblan, och att vara systemvetare var inte längre något man skröt med. Snarare skämtade man friskt med denna yrkesroll, och i ett humorprogram hade man en sketch där drev vidare med frasen "Inte bara systemvetare, utan även..."
- Alkholist
- Idiot
- Arbetslös
- etc.

4 år senare, med en magisterexamen i bagaget och ett evighetslån till CSN, så fick fick jag jobb på Excellent här i Piteå med en ingångslön på 13,500 kr/mån. Ibland är livet sådär härligt underbart...

5 år senare har jag en massa annat i bagaget, livserfarenhet kallas det visst, och extraknäcker som tandfe. Eller bara när jag verkligen behöver. Som i morse till exempel.

Felix tappade en tand på dagis igår, och var ivrigt förtjust när han igår skulle somna eftersom att tandfen såklart skulle komma på besök. "Någon" somnade ifrån sitt ansvar *host* och blev under morgonen föremål för en enorm utfrågning gällande tandfens existens.

Klipsk som jag är lyckades jag villa bort Felix för en stund, jag roffade åt mig närmsta guldtia och placerade den lite klurigt under hans säng. Sedan "råkade" jag märka att den låg där, och kunde till slut skylla hela händelsen på att tandfen bara varit ovanlig klantig. Världen var åter i balans och jag kunder andas ut...

...ändå tills Felix alldeles just före han skulle somna sa:

"Du pappa, jag såg att det var du som la tian i glaset"

Fredrik - Inte bara systemvetare, utan även en misslyckad tandfe...

Min favoritnerd.

Hans namn är Sean, han kallar sig själv för smolesiuk (i alla fall på YouTube) och han är min allra finaste och bästaste och sötaste favoritnerd. Alla kategorier liksom.

Varför? Kanske ni då undrar...

Svaret är enkelt. Ingen - och då menar jag verkligen ingen - kan analysera och diskutera om Lost på samma sätt som han. Efter varje avsnitt sätter han sig ner och bryter ner avsnittet i ca 300 stillbilder, ljudklipp, små videosnuttar (för att referera till tidigare avsnitt) och en mängd olika teorier och paketerar in detta i ett högintressant paket för en Lost-nerd som jag själv!

http://se.youtube.com/user/smolesiuk

Tack Sean, tack för att du finns och orkar göra detta arbete avsnitt efter avsnitt. Du gör mitt liv enklare och jag slipper ägna all min lediga tid åt att sitta och klura och fundera på allt underligt som händer i Lost.

Dagens skratt..

Why parents should always check their children's homework before they hand it in:

A first grade girl handed in the drawing below for a homework assignment.



After it was graded and the child brought it home, she returned to school the next day with the following note:

Dear Ms. Davis,

I want to be very clear on my child's illustration. It is NOT of me on a dance pole on a stage in a strip joint. I work at Home Depot and had commented to my daughter how much money we made in the recent snowstorm. This photo is of me selling a shovel.

Mrs. Harrington

Humor. På alla dess sätt :)

Dagens "high five" går till roliga kedjebrev!

Dagens tips..

"Det här är berättelsen om de som fick leva, och det här är berättelsen om de som inte fick leva"

Under 1600- och 1700-talet var det mode att låta måla familjeporträtt. På dessa målningar sitter mannen och hans hustru i sitt hem, omgivna av sina barn. Barnen på målningarna framställs alltid som små allvarliga vuxna. Liksom sina föräldrar stirrar barnen ut ur målningarna på betraktaren. Men vi ser också andra barn på bilden. Barn som har vänt oss ryggen. Barn som står bortvända, halvt dolda, eller har sina ansikten och kroppar skymda av de andra barnen, ett bord, eller något liknande. Barnadödligheten var hög och i familjen avbildades alla i familjen. Både de som fick leva och de som inte fick leva. Dessa är de döda barnen. Denna berättelse är som en sådan tidig målning. Det här är berättelsen om de som fick leva och om de som inte fick leva. De halvt dolda. De bortvända. De som skymtar fram."

Såhär i bit i efterhand vill jag hylla och uppmärksamma den kritikerrosade dramaserien "De halvt dolda" som Jonas Gardell skrivit manus till. Ett starkt och mörkt drama bestående av 4 avsnitt på vardera 60 minuter, där olika människoöden skildras från olika tider och olika sammanhang och där historien binder samman deras liv.

Det är en välspelad serie som berör och gör en eftertänksam om livets outgrundliga vägar. Ibland rentav jobbig att se eftersom att den visar livet från dess svarta baksida, dock ger den även en bild av hopp och livsstyrka.

Under åtminstone Januari månad ut hittar ni samtliga avsnitt på följande länk via SVT Play.

Se den, jag rekommenderar den starkt!

Dagens ursäkt..

Dagens upptäckt..

Att xxxxxxx har en enormt jävla stor penis. Punkt.

Hur väcker man en sovande prins?

Felix julklapp visade sig komma till användning även för pappa Fredrik.

azzå Fredrik - iNTE eN I mäNGDEn *kjamar*

Saknar ändå Lunarstorm. Litegrann...

http://lunarizer.fredriksen.se/

Det finns bara en Fredrik Granberg.

Fredrik: Dö förbannade legogubbjävel!

Citat från dagens spelsession av Lego Batman tillsammans med Felix.

Min Felix.

Jag och Felix har suttit och kikat igenom en del gamla bilder och filmer nu på morgonen, och när vi kikade igenom den film jag infogat i detta inlägg så fick vi oss ett gott skratt :)

Den här filmen är så mycket Felix. Han är alltid glad och full av energi och utstrålar en känsla av glädje, kärlek och hopp som är omöjlig att förmedla helt via bild eller film. Men filmen gör det bra ändå.



I filmen är Felix just fyllda 2 år (April, 2005)

Det finns bara en Jack Bauer.

Jack: So help me God I will kill you, and you will stay dead this time!

Citat från s07e03, "Day 7: 10:00 AM - 11:00 AM".

Sufjan Stevens.

Sufjan Stevens / Chicago

Framtida Fredrik.

Ska ha långt, stripigt & fett hår, skägg, nerdglasögon och kläder som ingen tycker om (förutom jag då).

2009 är året då jag ska ta tag i min stil och göra den till...min? Jag har faktiskt ingen stil längre. Numera är jag i en "twiligh zone" där jag klär mig i gamla slitna tröjor (som jag pinsamt nog ärvt från mina yngre bröder), slitna jeans (som pinsamt nog blivit slitna för att jag är för snål för att köpa nya) och slitna kalsonger (som pinsamt nog är slitna för att jag har en pinsamt stor penis).

Skyller det hela på min enorma beslutsångest, som resulterar i att jag inte kan köpa kläder. Det går bara inte. Det är en process som är stört omöjlig.

Nu hade jag egentligen tänkt skriva ett långt resonemang och vidareutveckla diskussionen om min beslutsångest. Men jag kom fram till att jag inte ids det. Det får bli en uppgift för framtida Fredrik vid ett annat tillfälle.

Nu väntar en date med Jack Bauer.

Jon Foreman.

Jon Foreman / The House Of God, Forever

We have to go back!

Lost, säsong 5. Premiär den 21:a Januari (dubbelavsnitt).

SOM jag längtar :)

Toalettpoesi.

Vill inleda med att varna känsliga läsare. Kommande inlägg handlar (lite) om bajs. Vissa gillar bajs. Andra gillar inte bajs. Ni som tillhör den senare (tråkiga) kategorin bör stanna till och hoppa vidare till en blogg som är mer anpassad efter er karaktär.

Det finns något roligt i följande scenario. Fredrik går på toaletten och sitter där inne och rullar tummarna, visslar tyst, funderar på hur världsfred ska kunna uppnås och uträttar behov. Samtidigt bryts den harmoniska här-och-nu-mys-pys känslan av att tredje världskriget bryter ut i granntoaletten. Det spränger och skriker, spottar och fräser, flyger och flänger. Total panik och rädsla uppstår! Ska jag springa ut med byxorna nere och ropa efter hjälp? Ska jag ge upp? Är det här livet tar slut? Varför just nu? Varför inte sen?!?

All oro/förtvivlan visar sig vara helt i onödan...

Vissa kan bajsa med stil, andra kan det inte. Som med mycket annat här i livet.

Ja, det här blev en blogg om bajs. Tänka sig. 2009 kan visst bli ett intressant år.

Guldfiskminne.

"Bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen, bilen..."

5 minuter och en söt tjej senare hade jag helt lyckats förtränga den påminnande tanken om att bilen stod på p-däcket.

8 timmar senare hade jag stämt träff med min bil i garaget. Den var inte där, men det var däremot en panikartad och ångestladdad tanke a'la "BILEN!!!"

Finns det någon kur mot kasst minne? Alternativt en kur mot att åldras? Tror det kan finnas ett visst samband...