Jag bloggar inte, därför finns jag.

Jag läste uttrycket "Jag bloggar, därför finns jag" någonstans, och har sedan fångat upp det här och där. Jag förstår poängen, men jag håller inte med. Speciellt eftersom att allt för många som skriver så verkar ägna all sin aktiva tid åt att blogga saker och ting - mer eller mindre relevanta - för att bevisa just att han/hon verkligen bloggar frekvent. Båda för sig själv och den omgivning man lever och verkar i. Därför blir bloggen livet, istället för tvärtom.

Jag och internetlivet har en konflikt just nu, och jag mår alldeles alldeles underbart av det faktumet. Ibland behöver man bryta ett mönster bara för att känna efter. Ibland behöver man göra saker annorlunda, för att kunna känna sig normal.

Fredrik goes Lynch, och talar i gåtor? Kanske det... kanske inte. Min blogg, mina regler.

Vi säger väl så.

/Fredrik