Paus.

Måste få tipsa om en av mina absoluta favoritskivor.

Gruppen "Paus" med albumtiteln "Paus". Jocke Bergs (Kent) och Peter Svenssons (The Cardigans) gemensamma sidoprojekt resulterade 1998 i denna tyvärr rätt bortglömda och underskattade skiva. Efter att den legat och samlat damm bland min skivsamling allt för länge så plockade jag fram den för några dagar sedan. Väldigt lugn och avskalad skiva, med helt underbara texter av både Jocke och Peter. Exempel nedan:

"som vem som helst
är jag ingen alls
för vem som helst
är jag allt"
Paus / Ett undantag för vem som helst

"Vid grinden bland löven
fanns det tid över
Blåögda bleka men två
Du gav mig ett smeknamn
skrev det i din hand
i regnet som viskat dig våt
Så långt till marken men fallet är vårt

På bron över räcket
skyddar istäcket
Vattnet från iskalla år
Jag glömde mitt smeknamn
blektes ur din hand
och nysnön har gömt alla spår
så långt till marken men fallet är vårt

Ensam i gruset
bländad av ljuset
En andlös sekund är det du
Så minns jag mitt smeknamn
Viskar det tveksamt
Men dammet gör rösten så ful

Jag vet att framtiden är vår
Men jag saknar dig ändå
Tror du helst vill vara här
Men där går versionerna isär
Så långt till marken men fallet är vårt

Glöm bron och löven
allting är över
Det blir inte sommar i år
Utan mitt smeknamn
håller jag andan
Jag går mycket längre än så
så nära marken men faller ändå"
Paus / Smeknamn

Brukar vara emot att citera hela låttexter, men i detta fallet så kunde jag inte hålla mig. Det där är poesi för mina öron. Underbart! På alla möjliga sätt.