Fredrik krossar en illusion.

Felix är i en händelserik ålder där såväl nya intryck som erfarenheter är en del av hans liv. Det bidrar i sin tur till att han drömmer en hel del, drömmar som han valt att kategorisera in i fina och tråkiga drömmar. En tråkig dröm är såklart lika med en mardröm, och en mardröm för Felix är lika med spöken, monster, elaka djur och annat som är otäckt för en 5-årig liten kille.

Viktigt att påpeka är ju att spöken och monster i hans värld såklart inte är lika med de obehagligheter som finns med i filmer som [REC], The Ring, The Grudge och allt vad de nu heter. Utan detta är spöken i bolibompa-klass, alltså spöket laban med en lite elakare attityd. Typ ungefär.

Nåväl. Med detta som bakgrund så hade jag för några dagar sedan en rätt så obehaglig mardröm. Kortfattat kan man säga att månen kolliderade med jorden, och vår undergång var ett faktum. Vaknade upp kallsvettig och med en otäck känsla av mardröm, men lyckades sedan somna om i några timmar.

På morgonen hade jag mitt vanliga "har du drömt något speciellt inatt?"-snack med Felix, men han hade inget direkt minne av vare sig någon fin eller tråkig dröm. Men han frågade mig samma fråga, varpå jag berättade exakt vad som hänt i min otäcka dröm. Jag möts sedan av en gapande felix som upprepar "oj, oj, oj" i några sekunder för sig själv. Ungefär exakt där slog det mitt morgontrötta jag att det kanske inte var det bästa att vara så ärlig. Att förstöra Felix bild av en mardröm, att slå hål på bolibompa-illusionen.