En kamp om smuts eller renlighet.

Barns enorma envishet kan ibland vara jobbig. Så är det bara.

Idag var det så dags att duscha Felix. Någonting som jag försökt genomföra några kvällar på raken nu. Men då har det antingen varit för sent eller så har jag varit för trött för att ta tag i det helt. Men idag skulle det hela (äntligen!) bli av, så var det bara.

Efter att ha jagat den lilla nakenfisen i ca 10 minuter (antagligen någonting som måste sett lite kul ut iallafall) så lyckades jag leda in han på toaletten. Men väl där inne satte Felix igång med plan B vilket var att på alla möjliga sätt klänga sig fast i allt som fanns att greppa. Det hela slutade med att jag fick kittla han så pass att han inte såg någon annan utväg än att bege sig in i duschen.

Efter ca 5 minuter av "för varmt - för kallt"-velande så var iallafall duschningen väl igång. Men Felix skulle bestämt hålla i duschmunstycket själv, varpå jag och hela toaletten blev de riktiga dusch-offrena.

Att sedan tvätta håret..oj oj oj..det är då den riktiga kampen börjar. Allt före det är definitivt lugnet före stormen. Antingen lyckas jag bidra till "Ahh PAPPA VATTEN I ÖGONEN!!!"-effekten eller så rinner shampoot ner mot ögonen vilket bidrar till en enorm pappa-panik som antingen slutar i att Felix får vatten i ögonen alt. shampoo i hela ansiktet. Men det värsta scenariot är ändå när Felix själv lyckas få shampoo på fingrarna, för att sedan torka sig i ögonen...vilket utlöser en enorm panik både för far och son.

Men när väl detta är avklarat, och pappa Fredrik är helt slut och bara vill gå och lägga sig och vila, det är just då Felix inser hur kul/skönt det är att duscha. Varpå kampen om att få ut han från duschen börjar. Då använder han mer än gärna duschen som vapen och den redan så blöta och trötta pappa Fredrik blir än mer blöt och trött...

Fast när allt sedan är klart så brukar vi vara väldigt nöjda. Både Felix och jag :)