1996. Blåa albumet. Rivers-frillan. Weezer-väskan. Secondhand-skjortor. Mykel & Carli fanclub. "Say It Ain't So" på Larsfesterna. Etc.
Lejd var man. Absolut. Fast på ett charmigt sätt.
Ovan får väl ses som peaken av mitt liv som popnörd. Är fortfarande Fredrik, men inte riktigt på samma sätt. Det kan jag faktiskt sakna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Angående frillan, ...jag är inte helt säker på om det är A eller B.
Mest B tror jag, eller en bastard mitt i mellan? ;-)
Haha. Tycker A var ett roligt alternativ. Har alltid velat vara en playmogubbe. Ser ju nu att jag dä faktiskt HAR varit det :)
Skicka en kommentar