Jag är en rätt stressad ungdom. Lever i en tillvaro med ständiga stressmoment (jobb 24/7, ensamstående pappa, evig beslutsångest, etc.) och många i liknande situation har i detta läge sprungit rakt in i den beryktade stressväggen. Eftersom att jag är osårbart odödlig så kan det såklart inte hända mig. Eller?
Var på ett besök på Vårdcentralen nu i slutet av veckan (eftersom att jag känt mig lite hängig och haft ett konstigt "tryck" strax under hjärtat under en tid) där man gjorde en EKG för att kontrollera hjärtrytmen. 30 minuter senare befann jag mig på akuten för vidare undersökningar, då man misstänkte att jag hade hjärthinneinflammation. Kände mig som huvudaktör i ett avsnitt av Cityakuten eller House där ett tag, vilket var spännande och otäckt på en och samma gång.
Nu visade det sig att man inte kunde hitta något speciellt fel vid detta tillfälle. Men jag ska tillbaka på en återkontroll inom kort. Summa summarum så verkar den egentliga anledningen vara att jag jobbar för mycket (trodde jag med handen på mitt överarbetade hjärta aldrig skulle inträffa). Sen har jag ett brustet ihoplimmat hjärta sen tidigare. Jag vill som tror att det kan påverka det med.
På tal om det sa jag till Fridah för någon dag sedan att jag saknar henne. Bara sådär så hörde jag mig själv säga det. Pang boom krasch liksom. Kändes inte direkt som jag att erkänna något som jag knappt visste att jag ville erkänna. Men jag gjorde det, och kände mig...lättad? Nja, jag vet inte vad jag kände, men skönt kändes det. Kanske kärlek?
Jag tror jag saknar kärlek. Framförallt tror jag att kärlek saknar mig. Det kanske är därför hjärtat håller på att ge upp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men kära vän! Nu sjukskriver du dig en vecka och ligger hemma och myser. Du jobbar ju jämt, och hårt dessutom! "Det var bättre förr" när du satt med mig på MSN hela dagarna. (inte för att jag har tid nu heller) hör och häpna!
men ta hand om dig pysen, det är ju lättare att ta igen sig innan man redan gått över strecket liksom.. Visst?
Kram kram Ems
Hmm...jag som skrev en lång kommentar.
Men jaja, kontenan är, Frepp, jag gillar dig, du är en bra lirare och jag skattar dig enligt mig som en mycket god vän och hoppas du ser mig som detsamma.
Därför, stressa ned!
Helsike, måste jag släpa dig från jobbet numera och ta dig på en fika eller något sådant lungt och avstressat ?
Tack för er omtanke mina vänner! Kan meddela att jag - med start under nästa vecka - kommer att kunna stressa ner! :)
Skicka en kommentar