Gör om, gör rätt.

Jag minns när jag arbetade som tekniknisse (läs: produktionstekniker) för några hundra år sedan (läs: för ett år sedan) och slet såväl dag som natt som allt där mitt emellan för att göra min chef tillfreds. Det var en intensiv period i mitt liv och jag minns som allra mest en händelse där jag fick en verbal bitch slap som än idag förföljer mig och som satt sina tydliga spår och format mig till den människa jag är idag.

Scenariot var som följer. Jag hade slitit under en hel dag med att ta fram ett underlag för en vidare analys av en (bla bla bla jobbsnack). Sammanfattade detta fint och formellt (as always, det är det jag kan som bäst) i ett långt mail som jag författade till min chef. Klickade på "Send"-knappen, och lutade mig sedan tillbaks. Nöjd - och framförallt lättad - kunde jag äntligen slappna av, och jag skulle just till att resa mig upp och gå på fikadate med mitt enmansgäng när jag får ett svar från min chef med följande tydliga och talande meddelande: Gör om, gör rätt. Det var allt som stod. Det stod inte vad som var rätt/fel, det stod inte tills när min chef ville ha denna uppdaterade rapport, det stod bara att jag skulle göra om allt och göra det rätt. Min värld rasade samman, och mitt liv tog slut. Typ ungefär.

Nä, denna historia har ett fint och lyckligt slut. Det visade sig (såklart) att allt stod rätt till, och att jag (as always) hade gjort ett extraordinärt arbete.

Nu har jag gått vidare, fått en ny fin position där jag själv har mandat att skicka "Gör om, gör rätt" upp och ner, och till höger och vänster. Det känns trevligt och livet är exakt så pass bra som det kan och ska vara.

The end.