Felix är mitt uppe i en period av "Varför? Därför!"-mentalitet. Alla direkta frågor jag ställer (t.ex. Varför har du inte tagit på dig kläderna? Varför har du inte städat ditt rum än?) möts av en hånflin och ett efterföljande "Därför!". Även om jag utåt sett följer upp detta som vilken frustrerad pappa/mamma som helst gör, så ler/skrattar jag gott inombords eftersom att det hela såklart är charmigt till tusen.
Som en effekt (motreaktion) av det hela har jag anammat denna metod, och är nu i Felix ögon en ytterst jobbig (och framförallt töntig) pappa. Exempel på Felix/Fredrik dialog nedan:
- Varför tog du en godis av mig? Därför!
- Varför får inte jag spela (tv-spel)? Därför!
- Varför måste vi äta blodpudding? Därför!
- Varför är du så stark? Därför! (Obs! Denna fråga har inte ställts ännu, men antagligen kommer den snart. Jag är beredd!)
Rekommenderar användning av denna "Varför? Därför!"-mentalitet. Vill dock varna om att den är starkt beroendeframkallande. Har man väl börjat så är det svårt att sluta. Varför? Därför!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men så smart. Egentligen behöver man ju ingen anledning till någonting och inte heller veta något i livet. Varför vill du inte rida idag Emma? (istället för att hitta på någon dålig ursäkt;) Därför! Emma, hur kommer det sig att du inte är klar med allt ditt material innan deadline?! DÄRFÖR!!
Hm.. Det kan tänkas att jag utnyttjar detta fler gånger idag.
Hur gick det med COPC?
Ems
jag är ledsen fredrik men hon är 12 år. TOLV. läste det i tidningen. dagens jävla barn ser ju fan ut som tonåringar! men läskigt, var är föräldrarna liksom...
Skicka en kommentar