Jag bloggar - därför finns jag inte.

"Människor som bloggar är i regel idioter, som inte har något liv" är den tes jag tänkte spinna vidare på med denna blogg. Min första blogg på ett bra tag, för övrigt. Anledningen till detta uppehåll? Jag är ingen idiot.

Låt mig inleda. Om jag skriver dagbok, gör jag det antagligen för mig själv. Inte för att dela med mig av mina högst personliga tankar/funderingar till personer i min närhet, och andra utöver dessa. Som en ögonblicksbild av en tanke, känsla eller ett tillfälle i mitt liv - som jag vill fördjupa och skapa ett avtryck av. Med varierat djup och innehåll. Detaljerna är inte alltid det viktigaste. Men det är viktigt att beskriva saker och ting som det är/var. Den verkliga bilden. Inte en anpassad eller justerad verklighet. Med andra ord: inga lögner. Håll detta i minnet.

En blogg är givetvis någonting annat. Formen, lagringen och distributionen är digital, och Internet knyter samman informationen och innehållet med allt och alla. Även om bloggen till en början ansågs vara ett sätt att skriva personliga dagboksanteckningar på, så har syftet förändrats en aning sedan dess. Nu ser jag det mer som en enkel möjlighet för oss alla att ta en verklighetsflykt. En resa som många verkar fastna i. Oavsett om det är en blogg om mode, familj, träning eller någonting annat. Dvs. de vita lögnerna. När man med egna ord ska beskriva sin vardag blir det lätt att några extra ord kommer till. En mer utförlig beskrivning av händelsen, som man lätt kan intala sig. Sedan eskalerar det lätt. Den där vardagen blir slentrian, och hur mycket man än försöker att "forma om" det hela, att låta bra, så känns allt bara tråkigt och menlöst. Då tar lögnerna vid, och sedan fortsätter det.

Jag läser/följer inte många bloggar. Kanske just av anledningen ovan. Men av de bloggar jag lyckas/råkar ramla på, är det många som lider av detta fenomen. Främst familjebloggar. Allt handlar om att lyfta fram sig själv och sin familj. Men det handlar sällan om det rent känslomässiga (även om detta övertramp även finns, tro mig). Det handlar mer om boende, inredning och andra materiella ting.

För att summera så handlar det mesta om det som ofta förmedlas via uttrycket "Jag bloggar - därför finns jag". Att man via sin blogg kan förmedla sitt riktiga jag. Med det ovan som bakgrund, tycker jag tvärtom. Ju mer dessa människor bloggar, desto mindre finns dom. Alltså de riktiga personerna. Dom som döljer sig bakom en digital vägg av sitt falska jag.

Varför bloggar då jag? Kanske för att jag vill komma mig själv närmre? I den stressiga vardag man lever i, är det lätt att man tappar fokus och driv. Detta är ett sätt att sitta ner, andas ut, och tänka till.