Min drivkraft.

Det är det här mina vänner.

Enligt principen, "En bild säger mer än tusen ord".

Bon Iver - Flume.

Det här är bara så jävla bra. Magisk magi.

♫ Och snart ska någon driva ut demonen, snart ska vi vakna i ett paradis ♫

"Snart ska vi flyta ut på uppsträckta händer

snart kommer sångerna

ett fyrverkeri

snart ska vi sväva in i ljusare nätter

snart lyfter drömmarna

och du är fri"

Centrum (Jonathan Johansson,

Klagomuren, 2011)

Syskonkärlek.

Jag och min syster Terese arbetar på samma arbetsplats. Det resulterar i att jag ibland kan skicka henne fantastiska mail av denna typ. Givetvis med en stor dos syskonkärlek.

"Pappa, jag är så rädd för att någonting ska hända dig och mamma"

Jag skrev en gång om hur pass svårt det är att beskriva kärleken till ett barn. Jag gjorde sedan ett halvdant försök. 4 år senare är det dock intressant att ta del av orden. Jag tror även att Felix kommer att uppskatta det hela när han i vuxen ålder läser igenom texten.

Länk nedan till det inlägget, ifall någon är intresserad:

"Pappa, jag hoppade baklänges i havet!"

Hursomhelst. Denna blogg ska handla om den andra sidan av denna kärlek. Det vill säga, kärleken till sina föräldrar.

Felix tycker att det är jobbigt att prata känslor. Det märker man på han, när man berör ämnet. De gånger jag säger "Jag älskar dig" bemöts ofta av ett "Jamen jag vet ju om det. Du behöver inte säga det varje kväll".

Men för några veckor sedan utspelade sig följande. Felix skulle sova i min säng, och jag märkte att det var någonting han låg och funderade på. Uppfattade han även som aningen nedstämd. Så jag började med några kontrollfrågor, för att kunna klura fram vad det hela rörde sig om.

Efter ett tag har jag betat mig ner på en nivå som sedan utmynnar i en förlösande effekt. Felix börjar storgråta, och det kommer sedan fram att han bär med sig en rädsla. En rädsla för att någonting ska hända alla de han håller kärt. Han uttrycker det först med orden, "Pappa, jag är så rädd för att någonting ska hända dig och mamma".

Vi pratade sedan vidare, och hade ett väldigt bra samtal. Om livet, och allt däremellan.

Ett oerhört fint ögonblick för mig som förälder. När man kommer nära sitt barn. Men framförallt, då man med en reaktion och situation får med sig någonting som är svårt att beskriva.

Jag är själv inte den bästa på att förklara för mina föräldrar att jag älskar dom. Det blir allt för sällan. På sin höjd med en kram här eller där. Men jag ska bli bättre. Detta inlägg får väl ses som ett första steg mot det målet.

Ibland blir det rätt. Ibland blir det fel.

Skissade på en Tweet på min iPad.

Skulle skriva: "Det bästa man kan göra helgen före löning är att gå direkt till krogen, utan att passera gå."

Via iOS fantastiska autokorrigering, blev resultatet som följer: "Det bästa man kan göra helgen före utlösning är att gå direkt till krogen, utan att passera gå."

Humor.

Bloggen, du är inte precis Facebook/Twitter.

Skärp dig. OK?

Höstmagi.

Webbkameramagi.

Magisk webbkameramagi, skulle jag säga. Bilden är en favorit, och visar på bästa sätt hur jag och Felix umgås.

AlltzÅ jA BA e faktizkT 31 År ung *ler*.

31 år gammal. Ung menar jag. Ibland har jag svårt att se det så.

Inte bara för att jag har tonårshy (tyvärr inte på ett positivt sätt sett), utan för att jag mentalt sett känner mig flera år yngre. Det där med biologisk ålder känns ändå rätt så ute.

Vissa ändra ju namn, utseende eller i vissa fall en hel identitet. Varför kan man inte få ändra sin ålder då också? I alla fall "nedgradera" den, en aning.

Dagens tanke. Fredriks tanke.

Fredrik Ternheim?

Nej. Inte riktigt. Men om jag en dag blir kvinna ska jag byta namn till Anna Ternheim och spela in magisk musik. Ungefär exakt så här ska det låta.

Fredrik - Inte en rotfrukt i mängden.

Det här tycker jag var roligt.

ICA:s rotfruktilator

Älsk' blockflöjtsslingan.

Kanske man skulle börja blogga igen? Alltså på riktigt. Inte bara om dansande rotfrukter.

Jag bloggar - därför finns jag inte.

"Människor som bloggar är i regel idioter, som inte har något liv" är den tes jag tänkte spinna vidare på med denna blogg. Min första blogg på ett bra tag, för övrigt. Anledningen till detta uppehåll? Jag är ingen idiot.

Låt mig inleda. Om jag skriver dagbok, gör jag det antagligen för mig själv. Inte för att dela med mig av mina högst personliga tankar/funderingar till personer i min närhet, och andra utöver dessa. Som en ögonblicksbild av en tanke, känsla eller ett tillfälle i mitt liv - som jag vill fördjupa och skapa ett avtryck av. Med varierat djup och innehåll. Detaljerna är inte alltid det viktigaste. Men det är viktigt att beskriva saker och ting som det är/var. Den verkliga bilden. Inte en anpassad eller justerad verklighet. Med andra ord: inga lögner. Håll detta i minnet.

En blogg är givetvis någonting annat. Formen, lagringen och distributionen är digital, och Internet knyter samman informationen och innehållet med allt och alla. Även om bloggen till en början ansågs vara ett sätt att skriva personliga dagboksanteckningar på, så har syftet förändrats en aning sedan dess. Nu ser jag det mer som en enkel möjlighet för oss alla att ta en verklighetsflykt. En resa som många verkar fastna i. Oavsett om det är en blogg om mode, familj, träning eller någonting annat. Dvs. de vita lögnerna. När man med egna ord ska beskriva sin vardag blir det lätt att några extra ord kommer till. En mer utförlig beskrivning av händelsen, som man lätt kan intala sig. Sedan eskalerar det lätt. Den där vardagen blir slentrian, och hur mycket man än försöker att "forma om" det hela, att låta bra, så känns allt bara tråkigt och menlöst. Då tar lögnerna vid, och sedan fortsätter det.

Jag läser/följer inte många bloggar. Kanske just av anledningen ovan. Men av de bloggar jag lyckas/råkar ramla på, är det många som lider av detta fenomen. Främst familjebloggar. Allt handlar om att lyfta fram sig själv och sin familj. Men det handlar sällan om det rent känslomässiga (även om detta övertramp även finns, tro mig). Det handlar mer om boende, inredning och andra materiella ting.

För att summera så handlar det mesta om det som ofta förmedlas via uttrycket "Jag bloggar - därför finns jag". Att man via sin blogg kan förmedla sitt riktiga jag. Med det ovan som bakgrund, tycker jag tvärtom. Ju mer dessa människor bloggar, desto mindre finns dom. Alltså de riktiga personerna. Dom som döljer sig bakom en digital vägg av sitt falska jag.

Varför bloggar då jag? Kanske för att jag vill komma mig själv närmre? I den stressiga vardag man lever i, är det lätt att man tappar fokus och driv. Detta är ett sätt att sitta ner, andas ut, och tänka till.

Fregra avancerar (en resa från blocket till en mötesplats).

Det finns någonting VÄLDIGT roligt med denna bild! (referens till tidigare inlägg)



Enligt uppgift avregistrerade sig 65,800 av Mötesplatsens medlemmar, efter denna publicering. Dvs. alla kvinnor som finns (fanns) registrerade på webbplatsen.

Mitt liv som fortsatt singelman ser stabilt ut.

Låt oss få bekantskap Bäverkvinnan!

"Hej Bäverkvinnan. Jag såg din profil och det verkar intressant för mig. Du är runt 30 år, Vi är nästan samma ålder och det är lätt för oss att kommunicera.. Jag gillade din profil foto, du ser trevlig.. Jag skulle vilja lägga till här mitt foto kan du se hur jag ser ut. Du gillar bäver. Jag gillar björn. Kanske har vi framtid tillsammans?"

Vad tror ni, har jag en chans eller?

Ingen vill veta var du köpt din Fredrik.

Det finns någonting väldigt roligt med denna bild.



Frågan är om jag efter detta kan klassificera mig som Blocket-kändis, Mötesplatsen-kändis, eller både och?

Lat oss fa bekantskap Fregra!

Jag erkänner. Jag är en NIRL-charmör (läs: hänger på vissa dejtingsiter). Jag menar, jag är 31-år gammal (starkt betonat), begriper inte vad kärlek är, och dedikerar för stor del av min Felix-fria fritid på krogen. När det sen är ett faktum att Sverige ligger i världstopp när det gäller ensamhushåll, och antalet svenskar som är singlar ökar år från år - då är det inte mer än rätt att digitalisera sin kärleksjakt.

Nåja, det rör sig inte enbart om det jag säger ovan. Det rör sig även om att jag gillar humor. Fel: jag älskar humor - och jag behöver en stor dos av detta på daglig basis för att må bra. Eftersöker man detta, är min rekommendation att man söker sig till dessa dejtingsiter. Genast! varför? Jo för att allt ifrån användarnamn till inlägg och kommentarer, rätt så ofta leder till gapflabb (gapflabb är för övrigt dagens ord - hilarious!).

Nedan ett brev jag fick från en användare på Sveriges bästa dejtingsite 2010 (enligt Internetworld), Mötesplatsen.se.



För det första, hela meddelandet osar skumt. Men vi lämnar det, och fokuserar på detaljerna. Vad är grejen med bävrarna? Bilden är rolig. Inget snack om saken. Men jag förstår den inte. Framförallt inte i sammanhanget. Vad gör kvinnan ens? Hänger hon på bävrarna, eller vill hon hänga med dom? Varför ser hon så glad ut? Jag skulle vara ledsen om tvingades posera med bävrar. Vad håller bävrarna på med? Vad håller dom upp? En bäver till? Kanske en kvinna på toppen av bäver/kvinno-berget? Var är ens bilden tagen? Verkar vara en kombination av en matvaruaffär (visst är det frukt i bakgrunden) OCH en bäveraffär. Var hittar man något sådant?

Många frågor. Få svar. Kontentan: Älsk' bilden!

CSI s11e14 - All That Cremains, 42:51.

Ray - I loved her a lot Nick. I miss her. But...when she came to visit the other day, I saw this look in her eyes I'd seen many times before - whenever she was really happy.
Nick - So, you're happy she's happy?
Ray - Yeah, I guess that's one way to look at it.
Nick - ...You're a good guy, but you might wanna do yourself a favour - take that ring off before you go.

Denna dialog talar direkt till mig. På flera olika plan.

House s07e09 - Larger Than Life, 40:30.

Rachel - We love each other
Taub - I know, but...are you happy?
Rachel - No...

House levererar. Än en gång! Fantastisk dramaturgi och underbart skådespel, med en dialog som ibland förmedlar en känsla av någonting mer än bara ord.

Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder och just nu...

...vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma
genom dimmorna här.

Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din?

Kent / Glasäpplen