Hjälp!

Idioter! Varför finns det inga kvoter? Idioter...

Hej!

Vi är ett gäng. Vad är ni?

Jungfrudansen?

Nä! Hihihi.

Hem, ljuva hem.

Mjau!

Fredrik hjärta Berman.

Jag är kär. Det händer sällan. Men detta är sällan, och jag känner mig nervös, kallsvettig, förväntansfull, pirrig, etc. Allt på en och samma gång är visst lika med äkta kärlek (i alla fall i min värld).

Vi träffades för övrigt via Internet. Inte via de "vanliga kanalerna" som chatt, communities, facebook och sånt. Utan istället var det en enkel google-sökning. Klick och där fanns han. Berman är hans namn, och han är söt som honung.

Jag googlade efter vart jag skulle kunna inhandla en Magic Bullet, och jag fann inte bara svar på min fråga utan jag fann även kärlek (känns som att många går den vägen).

Alla har ni sett reklamen. Men har ni verkligen uppmärksammat storheten med Berman? Knappast. Nåväl, se och njut. Detta mina vänner, detta är tv-shop när det är som allra bäst.



Ok. Jag erkänner. Jag ljög. Jag är inte kär i Berman. Däremot är jag kär i Magic Bullet.

Vissa fel är mer fel än andra fel.

Metro är en fin tidskrift. Läser den alltid med ett leende på läpparna, då det är journalistik när det är som allra bäst (sämst?)! Gillade denna lilla obetydliga notis där man dagligen försöker rätta till gårdagens publicerade felaktigheter. Viss korrigering av felaktigheter borde kanske få större utrymme, eller?

Allt för Fredrik.

Jag känner mig alltid lika vuxen och osårbar när jag får mitt veckovisa nyhetsbrev från Allt för Föräldrar. Känslan är total, vuxenpoängen regnar över mig och jag hör hur min inre pubertala röst sjunger "Sing hallelujah" (feat. Dr. Alban) inom mig.

Jag läser det dock aldrig. Men jag ler, tänker på Felix, och går vidare i livet.

By the way. Anledningen till att jag inte är så aktiv på detta forum på sistone är att jag jobbar rätt intensivt just nu (as always, i och för sig), och då hinner jag varken leva eller tänka så då går bloggen miste om en massa skojigheter som händer. Men jag säger till er alla samma som jag så snällt sagt till min blogg; lev med det!

Telefonmissbrukaren Fredrik?

Nä, faktiskt helt tvärtom. När det gäller mitt socialiserande via telefon så är det enormt begränsat, och handen-på-hjärtat så är det bara en person som jag brukar ringa till och det är Thomas. När det gäller familj och släkt så är det mer av typen att jag blir uppringd med jämna mellanrum och ofta med en avslutande "du kan ju ringa någon gång, det skulle vara roligt".

Anledningen till detta är (nog) att jag är för rastlös för att prata i telefon. När jag väl pratar så kan jag inte heller sitta stil, utan jag går hela tiden omkring som en yr höna i ett hönshus. Totalt random och utan egentligt mål, men mer för att få bukt rastlöshet.

Jag är lite mer "social" när det gäller SMS, dock är det oftast textmeddelanden som doftar alkohol och som alltid balanserar på gränsen mellan total idioti och ointelligens. En gång var det faktiskt så illa att jag SMS:ade mig själv. Jag tror det var av misstag, men det finns en risk att det inte var det :)

Kontentan av det hela. Jag är helt enkelt för slö för att orka prata i telefon. Det är bara att ni lär er leva med det, såväl vänner, släkt som familj. Men du Thomas, du är ett undantag.

Karate...

...fylla? Nä, karateräkan!

Gör om, gör rätt.

Jag minns när jag arbetade som tekniknisse (läs: produktionstekniker) för några hundra år sedan (läs: för ett år sedan) och slet såväl dag som natt som allt där mitt emellan för att göra min chef tillfreds. Det var en intensiv period i mitt liv och jag minns som allra mest en händelse där jag fick en verbal bitch slap som än idag förföljer mig och som satt sina tydliga spår och format mig till den människa jag är idag.

Scenariot var som följer. Jag hade slitit under en hel dag med att ta fram ett underlag för en vidare analys av en (bla bla bla jobbsnack). Sammanfattade detta fint och formellt (as always, det är det jag kan som bäst) i ett långt mail som jag författade till min chef. Klickade på "Send"-knappen, och lutade mig sedan tillbaks. Nöjd - och framförallt lättad - kunde jag äntligen slappna av, och jag skulle just till att resa mig upp och gå på fikadate med mitt enmansgäng när jag får ett svar från min chef med följande tydliga och talande meddelande: Gör om, gör rätt. Det var allt som stod. Det stod inte vad som var rätt/fel, det stod inte tills när min chef ville ha denna uppdaterade rapport, det stod bara att jag skulle göra om allt och göra det rätt. Min värld rasade samman, och mitt liv tog slut. Typ ungefär.

Nä, denna historia har ett fint och lyckligt slut. Det visade sig (såklart) att allt stod rätt till, och att jag (as always) hade gjort ett extraordinärt arbete.

Nu har jag gått vidare, fått en ny fin position där jag själv har mandat att skicka "Gör om, gör rätt" upp och ner, och till höger och vänster. Det känns trevligt och livet är exakt så pass bra som det kan och ska vara.

The end.

Konsten att ZzZz när man inte ska ZzZz, och tvärtom.

Efter en helt fantastiskt skön och mysig dag, så anlände jag och Felix tillbaks till lägenheten vid ca 20:30 igår. Nedan en beskrivning av hur kvällen sedan fortlöpte:

ca 20:35 så börjar Fredrik och Felix spela "Lego Batman" -> ca 20:36 så ZzZz Fredrik vid spakarna

ca 21:30 så börjar Fredrik och Felix att leka med lego på Felix lekmatta -> ca 21:31 så ZzZz Fredrik på Felix lekmatta

ca 22:00 är Felix trött och vill att jag ska läsa godnattsaga -> ca 22:01 så ZzZz både Fredrik och Felix i Felix säng

ca 23:00 så vaknat Fredrik till och bestämmer sig för att gå och se på tv -> ca 23:01 ZzZz Fredrik på soffan

ca 00:00 vaknar Fredrik till och bestämmer sig för att gå och ZzZz -> ca 00:01 inser Fredrik att han är klarvaken och inte kan ZzZz

Våga vara rädd.

"Du frågar mig vad kärlek är
men jag vet inget om det där
Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå"
Kent / Våga vara rädd

Joseph Arthur.

Joseph Arthur / In the sun

Lilla Fredrik och långa Henrik.

Party, party det är vårt motto!