Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken mot den svarta rymden ovanför molnen?

Ett kvitto på att man mår bra, kan jag tycka är när man går längs efter en väg eller sträcka man vandrat efter många gånger tidigare - och upptäcker nya detaljer i miljön och omgivningen. Det kan låta väldigt abstrakt, och jag är hyfsat säker på att jag inte riktigt tänkt denna tanke klart. Men jag ska försöka förklara vad jag menar.

Nästan varje morgon går jag några 100 meter, mellan min lägenhet och mitt jobb (oftast i ett raskt tempo, då jag alltid är sent ute). Det som kan utgöra någon form av variation mellan dessa promenader är; årstid, väder, temperatur och små förändringar av miljö. Ibland går jag rentav en annan väg, men även där med samma eventuella skillnad av variation. Det vi har här är ett fast mönster. Ett mönster som blir en rutin. En rutin som lätt blir till slentrian.

Därför blir jag glad när jag, som i morse, plötsligt reflekterar över vackert fågelkvitter i korsningen Nygatan/Västergatan. Eller som när jag igår med en ny vy betraktade den fastighet där jag tidigare bodde, när jag vandrade nedför Västergatan.

Detaljerna i sig är irrelevanta. Det är snarare känslan som ska lyftas fram. Den sinnesstämningen behöver inte infinna sig just för att jag känner mindre stress, eller att det är slut på arbetsveckan, eller att jag just vunnit en stor mängd med pengar (har tyvärr aldrig hänt, men tar med som exempel). Nej, den sinnesstämningen infinner sig för att man funnit någon form av harmoni i livet. En balans som man mår bra av.

(obs! ovan kan rent konceptuellt appliceras på fler situationer än just en promenadsträcka)

Många skulle hävda att syftet med livet är att skaffa barn. Andra att finna evig (nåja, livslång iaf) kärlek. Vissa en kombination av dessa. Eller varför inte en framgångsrik karriär? Nackdelen med denna typ av "mål" är att de på ett eller annat sätt kan frambringa en stress.

Själv hävdar jag att syftet med livet är att finna sig själv. Det är ett sådant luddigt mål att jag har svårt att se att det leder till stress. Men man vet med all säkerhet när man är där. Eller när man är på god väg för att nå dit.